Debutanten Sara Molin drevs av kärleken till feelgood

En av vårens stora feelgoodsensationer är debutanten Sara Molin, vars roman Som en öppen bok hittat hem hos läsarna. Sara Molin är till vardags lärare i svenska och svenska som andraspråk.

Två saker drev henne att skriva Som en öppen bok.

– Det ena är min kärlek till underhållningslitteraturen, och i förlängningen även min kritik mot hur exempelvis feelgoodromaner ständigt nedvärderas och avfärdas som tramsiga, banala, klyschiga och så vidare. Som en öppen bok är ju en feelgoodroman som sätter relationerna i centrum, men den handlar också om just kärleken till böcker, ungdomars läsning och hur vi ibland dömer varandra utifrån vad vi läser. Det andra som har fått boken att växa fram, är mina erfarenheter av läraryrket och de många diskussioner som förts kring lärares arbetsvillkor de senaste åren. Jag plockade upp vissa av skolvärldens mindre smickrande sidor, skruvade till dem och gjorde något slags satiriskt av dem. 

Nu har det gått några veckor sedan boken släpptes, hur har du upplevt debutanttiden hittills?

– Som debutant är precis allting nytt! Därför har jag inte riktigt vetat vad jag ska förvänta mig, utan jag har bara “åkt med”. Och vilken resa det varit hittills! Att få recensioner och meddelanden om hur andra uppfattat boken är häftigt. Flera har hört av sig och sagt att de inte brukar läsa, eller inte har läst något på väldigt länge, men att de har blivit fast i boken och inte kunnat sluta läsa. Det känns otroligt fint att höra, inte minst för att bokens huvudperson Clara brinner för att väcka andra människors läslust. 

I april kommer du möta läsarna och de dig på Norstedts Feelgoodafton, vad har du för förväntningar på den kvällen?

– Skyhöga! Förra året satt jag i publiken och det var en fantastiskt mysig, lyxig och inspirerande kväll. Feelgoodläsare och feelgoodförfattare är verkligen ett trevligt släkte, så att samla så många under ett tak kan ju inte bli annat än succé. Jag ser väldigt mycket fram emot att träffa både läsare och andra författare och jag hoppas att mina år som lärare har gett mig tillräckligt med “scenvana” för att inte svimma av nervositet på scenen, haha.