Vi har idag nåtts av den oerhört tragiska nyheten om att den danska poeten Yahya Hassan är död. Genombrottet som han fick med sin självbetitlade debut är nästan omöjligt att överblicka. Vi talar här om en diktsamling som sålde i hundratusentals exemplar i hemlandet Danmark och en diktsamling som förmodligen är en av de mest sålda översatta diktsamlingar någonsin i Sverige.
Boken delade kritiker och läsare i olika läger, det självbiografiska materialet löpte som taggtråd genom samlingen, den var våldsam och utmanande, men samtidigt också poetisk och noga övervägd. Han blev snabbt hyllad och prisbelönt, men också med tiden allt svårare trängd av inre och yttre omständigheter.
När hans andra diktsamling publicerades var det till viss del ett annorlunda, mer självbetraktande tilltal som mötte läsarna, även om de karakteristiska versalerna, vilka snabbt blev till hans särmärke, mer ropade än talade. Den nominerades till Nordiska Rådets Litteraturpris 2019. Den boken, Yahya Hassan 2, publicerades i måndags på svenska, endast några få dagar före hans tragiska bortgång.
Jag har starka minnen av mitt möte med Yahya. Han var i Stockholm för att läsa ur sin bok och för att göra intervjuer. Han var trött och lite grinig. Vid hans sida stod alltid två säpovakter eftersom de menade att det fanns en stark hotbild mot honom. Jag frågade honom hur det var möjligt att stå ut under dessa omständigheter. Han skämtade och sa att det var en av livets paradoxer att just han med sin bakgrund skulle skjutsas runt av säkerhetspolisen och bestämma när de skulle åka och vart de skulle åka.
Vi for hem till mig och satt en hel kväll och pratade om poesi. Det fanns något intuitivt och exakt med hans syn på varje mening, en fullständig kontroll av rytm och ordvalör. Han visste precis vad han ville göra med sina texter. Jag blev djupt tagen av samtalet. Här fanns inget av det som andra betraktade som våldsamt eller kontroversiellt, här fanns bara en person som ville tala ur hjärtat om det som är så fasansfullt svårt att sätta ord på, en känsla av ensamhet och vrede, av otrygghet och statslöshet, av framgång och lycka.
Det är ett möte jag för alltid kommer att minnas, precis så som jag kommer att bära med mig hans två diktsamlingar. Det är en stor förlust för skandinavisk poesi och Yahya Hassan kommer att räknas som en av de riktigt stora talangerna som rycktes ifrån oss alldeles för tidigt.
Håkan Bravinger