Hur naturen blev svenskarnas religion

Vi hör till världens minst religiösa folk. Men svenskars känslor för naturen har en andlig dimension. Det visar intervjuer med svenska skogsbesökare i David Thurfjells bok Granskogsfolk.

Sverige kallas ibland för världens mest sekulariserade land. Medlemstalen i de religiösa församlingarna sjunker. Samtidigt söker sig allt fler svenskar ut i naturen för att hitta en plats för kontemplation. Är det så att det är ute i skog och mark som de avkristnade svenskarna möter det som en gång söktes i kyrkan? Är naturen svenskarnas nya religion och hur blev den i så fall det?

I arbetet med boken Granskogsfolk har David Thurfjell intervjuat svenska skogsbesökare om varför de går i skogen. Ett återkommande svar är en känsla av att höra samman med andra arter och med universum. Ett annat är att de intervjuade ser naturen som en spegling av deras egna känslor.

– Att vistas i naturen ger helt enkelt tröst på flera olika sätt. Det beror inte bara på naturens skönhet eller inneboende läkande kraft, enligt David Thurfjell.

Det handlar också om inlärda förväntningar, som har att göra med den religionshistoriska utvecklingen i Sverige.

– Jag kan visa att det som gör svenskar lugna i naturen är att de förväntar sig det. De har lärt sig att naturen ska ha en lugnande, magisk effekt. Det här blir särskilt aktuellt under den pågående coronapandemin när människor tvingas att isolera sig.

I Granskogsfolk tecknar David Thurfjell den svenska naturkärlekens religionshistoria, från fornnordiska föreställningar om en besjälad vildmark, via de katolska och lutherska periodernas folktro och troslära, till den moderna tidens exploatering och naturromantik. Det blir en berättelse om vår relation till den natur som vi älskar och är en del av, men som vi samtidigt ständigt söker dominera eller fjärma oss ifrån.

Boken har redan hyllats av BTJ, som delar ut högsta betyg och skriver:

”Bilden som växer fram av svenskens unika relation till skogen blir mångbottnad och komplex, och väldigt fascinerande då Luther och frikyrkligheten blandas med reglerad arbetstid och urbanisering.”