Jan Scherman: ”Inför korven är vi alla lika”

Korven har överlevt alla mattrender och blivit tradition, kultur, mångfald, social samvaro och njutning. Dessutom har den rört sig från fattigmanskost via snabbmat i kiosken till gourmetkorv på finkrogen.

Korvälskaren och debattören Jan Scherman har också gjort en resa. Han har farit genom hela landet, från norr till söder, för att hitta historierna och människorna bakom våra bästa korvar. I boken Den svenska korvresan skildrar han korven ur en mängd perspektiv och väver en berättelse om vårt land och vår tid. Det blir en skildring av ett Sverige som sällan får höras. Jan Scherman beskriver sin relation till korv som ”ett livslångt kärleksförhållande”.

– Från barndomens ”luffare”, alltså bara brödet med senap och ketchup, via skolutflykter med grillkorv och fredagskvällar med korvmys framför tv:n till korv-after work under min tid som TV4-chef, berättar han. Korven får människor att mötas, börja prata med varandra och njuta av goda matupplevelser. Som jag brukar säga – inför korven är vi alla lika och då uppstår vänskapliga samtal.

Varför har korven så stark ställning i Sverige?

– I sanningens namn så har det ju inte alltid varit så. Under den svenska korvens mörka medeltid på 60- och 70-talen var det nog mer potatismjöl i korvsmeten än kött. En och annan begagnad prilla hade nog också hamnat i korvhacken. Men sedan många år är finkorven eller gourmetkorven på frammarsch med många utländska förebilder från Frankrike, Italien och Tyskland. Trenden är stark tack vare hög kvalitet – bra råvaror, fina kryddor och ett skickligt korvhantverk. I denna utveckling finns självfallet svenskheter som falukorven, värmlandskorven, hackkorven, isterbandet och grynkorven. Korven har definitivt rört sig från utvisningen i städskrubben till de fina salongerna. I salig åminnelse mästerkocken Roland Persson som fick in en lammkorv på Grand Hôtel i Stockholm. Falukorv är en av vår kungs favoriter. Liksom prins Daniels. Statsminister Stefan Löfven gjorde valfilm vid korvkiosk och beställde en varmkorv med bröd. Alliansen hade korvgrillning på sin tid. Både kunglig glans och folklighet i samma andetag.

Berätta om resan du gjort i korvens fotspår!

– Jag har under nästan två års tid i olika etapper rest från Kiruna i norr till Löderup i söder. Har gjort ett 40-tal stopp och träffat många fantastiska människor med engagemang och kunnighet. Beundransvärda kämpar som utvecklat sina små företag och tagit korven till nya gastronomiska höjder. Det är företagare som är mycket miljömedvetna och har fixat integrationen. På korvfabrikerna arbetar nämligen hela världen. Korvhantverkarnas, korvkrögarnas och korvgummornas och -gubbarnas berättelser är huvudsaken som jag sedan garnerat med korvhistorier från dåtid till nutid. Men jag har också tittat mellan korvarna och berättar om det Sverige jag ser, där landet utanför storstäderna kämpar och stretar. Här finns många hjältar som gör stordåd alltmedan den så kallade regionalpolitiken havererar. Överallt har jag haft med mig kameran och fotat fabrikerna och dess människor så detta är en bildberättelse med livfulla resereportage från allas vårt Sverige.

Du bjuder på en rad korvrecept i boken. Har du någon favorit?

– Det korta svaret är: alla recept i boken. Här finns allt från varmkorv med bröd och spetsad med picklad rödlök. Och grynkorven, värmlandskorven, isterbandet samt min egen Scherminator som är lammkorv med tapenade, rödvin, vitlök och chiliflakes. Missa inte Per i Parma, en liten god fläskkorv med äkta parmesan. Eller Fågelbergaren, snickarkorven, speedwaykorven, salukorven och falukorven, cabanossi, guldgrillaren, the American, Tärna saucisse och inte minst gurpin. Alltså, jag kan inte räkna dem alla. Men alla finns i boken!