Anna Welin: ”Verkligheten jag mötte inom socialtjänsten var omtumlande” 

Författaren Anna Welin har mångårig erfarenhet av socialtjänstens arbete med placerade barn. Nu ger hon ut romanen För barnets bästa, en drabbande berättelse om en liten flicka och de vuxna i hennes närhet. Saga är bara sex månader gammal när hon omhändertas av socialtjänsten. En granne hittar henne i en barnvagn under en balkong, övergiven och undernärd.

Anna Welin ger oss en inblick i den verksamhet som brukar döljas bakom sekretess. Det är fiktion, men skulle lika gärna kunna vara verkligheten.

Boken hyllas av lyssnarna på Storytel: ”Otroligt bra! Har själv jobbat inom socialtjänsten många år och igenkänningsfaktorn är tyvärr hög”, ”Tankeväckande” och ”Mycket gripande lyssning” lyder några av omdömena.

– Jag är väldigt intresserad av varför vi människor är som vi är och blir som vi blir, berättar Anna Welin. Jag antar att det var därför jag valde att läsa till socionom. Och också att läsa vidare till vetenskapsjournalist. Jag är intresserad av människor. Min bok, För barnets bästa, har tillkommit under många års processande av mina upplevelser när jag arbetat som socialsekreterare med placerade barn. Under tiden som jag skrivit på boken har jag också skrivit en masteruppsats vid Malmö universitet där jag sökt mer fakta och kunskap som jag också tillfört boken.

Berätta om din bok!

– Jag hade arbetat ett antal år som journalist och flyttade sen ner till Skåne och började arbeta som socialsekreterare. Den verklighet jag mötte inom socialtjänsten var omtumlande. Jag upplevde inte alls att bilden av det socialtjänsten brottas med framkom på ett nyanserat sätt någonstans i den offentliga debatten och jag bestämde mig för att jag ville berätta om det jag upplevde på ett sätt så att andra skulle se det jag såg och känna det jag kände.

Du har själv mångårig erfarenhet av socialtjänstens arbete - berätta lite hur och hur du använt det i din roman!

– Sedan 2007 har jag varit anställd som socialsekreterare inom familjehemsvården. Under den tiden har jag upplevt enormt mycket. Min bok är skönlitterär. Alla karaktärerna i boken är påhittade. Jag har varit oerhört mån om att inte bryta sekretessen och också att både kollegor och människor jag möter i tjänsten ska känna sig trygga. Det jag har försökt skapa är en berättelse som är så nära verkligheten att allt som händer skulle kunna hända här och nu. Det har faktiskt hänt att jag justerat i boken under arbetets gång för att verkligheten kommit för nära min påhittade historia.