Fanny Ambjörnsson om sin syster – en berättelse om någon som saknar röst

När socialantropologen och genusvetaren Fanny Ambjörnssons lillasyster Nadja föddes blev inget som någon hade tänkt sig. Hon kunde inte andas själv och uppvisade tecken på allvarliga hjärnskador. Det visade sig att Nadja skulle behöva assistans 24 timmar om dygnet under hela sitt liv.

Boken Om Nadja är ett försök att närma sig Nadjas liv, speglat genom alla som funnits runt henne: En storasyster som plötsligt måste bli vuxen. Åldrande föräldrar vars dotter aldrig kommer att klara sig själv. Assistenter som vet mer om Nadja än vad hennes familj gör.

– När Nadja dog i november 2020, hade jag skrivit om henne i något års tid. Det skulle bli en annan sorts bok än Om Nadja, där fokus låg på att beskriva ett liv frikopplat från de normala kriterierna för utveckling och framsteg, berättar Fanny Ambjörnsson för Svenska Dagbladet.

– Men när min syster gick bort, blev det plötsligt viktigt för mig att visa att även en person som hon kan göra avtryck. Min syster passerade kanske obemärkt förbi i offentligheten, men hon kom att betyda så mycket för så många hon mötte under sitt liv – trots att hon inte kunde kommunicera på vanligt vis, säger hon till SvD.

Vad säger Nadjas historia om oss och om vår tid? Om vad det innebär att vara människa i ett samhälle där utveckling, självständighet och framgång ses som högsta dygd?

Hur berättar man om någon som saknar röst?