Författare:
Översättare:
Salomon Schulman
Jag är den sista juden
Svenska
2010-01-21
Utgivet av: Norstedts
Läs mer
Beskrivning
Detaljer
Kategori
Samtida memoarer/biografier
Översättare
Salomon Schulman
Författare
Recensionsdag
2010-02-08
Publiceringsdatum
2010-01-21
Bokinformation
Originaltitel
Je suis le dernier juif
Originalspråk
Svenska
Språk
Svenska
Format
InbundenProduktion
Miljömärkning
Nej
CE-märkning
Nej
Produktdetaljer
ISBN
9789113025216
Antal Sidor
138
Vikt (kg)
0.25
Ryggbredd (mm)
16
Höjd (mm)
185
Bredd (mm)
132
Böcker av författaren
Om boken
"Min stackars syster frågar varför jag inte tar våra väskor med oss. Jag svarar henne: Det är meningslöst … Jag hinner inte säga något mer då skrikandet fortsätter: 'Män till höger, kvinnor till vänster!' En snabb kyss, och vi skiljs för alltid."
I oktober 1942 deporteras Chil Rajchman och hans syster till Treblinka. Systern förs omedelbart efter ankomsten till gaskammaren medan Chil överlever tack vare slumpen, list och tur. Hans uppgifter är att sortera de dödas kläder, klippa kvinnliga lägerfångars hår strax innan de ska in i gaskammaren, sedan kommenderas han att bära lik. Hans sista uppgift blir att på de döda dra ut tänder med guldplomber. I samband med en revolt i lägret lyckas Rajchman efter ungefär tio månader fly. Resten av kriget håller han sig gömd i Polen.
Direkt efter flykten skriver han ner sina minnen i en anteckningsbok. Det är en rå och grovhuggen skildring av en fasansfull period. Rajchman beskriver dagarna i lägret och vad han tvingas göra. Särskilt vedervärdiga är beskrivningarna om hur lägret måste effektiviseras för att klara av att döda alla som anländer: nya metoder för att bränna kropparna, nya sätt att stapla kropparna så att allt fler kan brännas. Allt tycks skrivet i raseri. Ibland nämns vissa lägerledare vid namn, men för det mesta kallas de kort och gott för mördarna. Brutaliteten från ledningens sida är kompakt och besinningslös och drabbar både dem som ska fösas in i gaskamrarna och arbetsstyrkan. Minsta förseelse straffas med tiotals piskrapp, fångar skjuts därför att en vakt blir irriterad, nakna kvinnor får vänta i 20 graders kyla utanför gaskamrarna därför att det roar ledningen.
Mellan 700 000 och 1 200 000 människor dödades i Treblinka. Bara 57 personer överlevde. Chil Rajchman var en av dem. Hans bok är ett oerhört viktigt historiskt vittnesmål om det mest effektiva förintelselägret.
I oktober 1942 deporteras Chil Rajchman och hans syster till Treblinka. Systern förs omedelbart efter ankomsten till gaskammaren medan Chil överlever tack vare slumpen, list och tur. Hans uppgifter är att sortera de dödas kläder, klippa kvinnliga lägerfångars hår strax innan de ska in i gaskammaren, sedan kommenderas han att bära lik. Hans sista uppgift blir att på de döda dra ut tänder med guldplomber. I samband med en revolt i lägret lyckas Rajchman efter ungefär tio månader fly. Resten av kriget håller han sig gömd i Polen.
Direkt efter flykten skriver han ner sina minnen i en anteckningsbok. Det är en rå och grovhuggen skildring av en fasansfull period. Rajchman beskriver dagarna i lägret och vad han tvingas göra. Särskilt vedervärdiga är beskrivningarna om hur lägret måste effektiviseras för att klara av att döda alla som anländer: nya metoder för att bränna kropparna, nya sätt att stapla kropparna så att allt fler kan brännas. Allt tycks skrivet i raseri. Ibland nämns vissa lägerledare vid namn, men för det mesta kallas de kort och gott för mördarna. Brutaliteten från ledningens sida är kompakt och besinningslös och drabbar både dem som ska fösas in i gaskamrarna och arbetsstyrkan. Minsta förseelse straffas med tiotals piskrapp, fångar skjuts därför att en vakt blir irriterad, nakna kvinnor får vänta i 20 graders kyla utanför gaskamrarna därför att det roar ledningen.
Mellan 700 000 och 1 200 000 människor dödades i Treblinka. Bara 57 personer överlevde. Chil Rajchman var en av dem. Hans bok är ett oerhört viktigt historiskt vittnesmål om det mest effektiva förintelselägret.
Läs mer
Chil Rajchman
Jag är den sista juden