Beskrivning
Detaljer
Böcker av författaren
Om boken
I Hungerflickan fortsätter Hillevi Wahl den självbiografiska berättelsen om Irmeli, huvudpersonen i romanen Kärleksbarnet som kom för några år sedan. Irmeli har blivit tonåring, åker iväg på ett utbytesår i USA och drabbas av allt allvarligare ätstörningar. När hon kommer hem djupnar problemen. Men hungerflickan övervinner till sist uppväxtens svårigheter.
"Varför blev inte du missbrukare? Den frågan får jag ofta när jag är ute och föreläser om barn till alkoholister. Efter min förra roman, Kärleksbarnet, som till stor del var en självbiografisk berättelse om min uppväxt som alkisbarn, har jag fått tillfälle att möta tusentals andra vuxna missbrukarbarn. Många kämpar själva mot ett missbruk. De är precis som jag. Vi har överlevt samma krig.
Och jag blir alltid lika förvånad över den där frågan.
Men det är klart att jag blev!
Spriten har jag klarat mig undan. Drogerna också. Men inte maten. Maten blev min tröst. Min snuttefilt. Mitt lugnande medel. Mitt sällskap när ensamhetens svarta hål värkte som värst.
Men jag har inte talat särskilt högt om det. Inte förrän nu. För det är en sak att tala om sina föräldrars missbruk och skam. Den här skammen är min egen.
Så varsågoda. Här är min skam. Och min längtan efter en pappa. Min underbara ansvarslösa knaspappa.
Nu fortsätter jag berättelsen om Irmeli. Och nej, hon är inte jag. Inte helt och fullt. Men väldigt nära."
Hillevi Wahl
"Varför blev inte du missbrukare? Den frågan får jag ofta när jag är ute och föreläser om barn till alkoholister. Efter min förra roman, Kärleksbarnet, som till stor del var en självbiografisk berättelse om min uppväxt som alkisbarn, har jag fått tillfälle att möta tusentals andra vuxna missbrukarbarn. Många kämpar själva mot ett missbruk. De är precis som jag. Vi har överlevt samma krig.
Och jag blir alltid lika förvånad över den där frågan.
Men det är klart att jag blev!
Spriten har jag klarat mig undan. Drogerna också. Men inte maten. Maten blev min tröst. Min snuttefilt. Mitt lugnande medel. Mitt sällskap när ensamhetens svarta hål värkte som värst.
Men jag har inte talat särskilt högt om det. Inte förrän nu. För det är en sak att tala om sina föräldrars missbruk och skam. Den här skammen är min egen.
Så varsågoda. Här är min skam. Och min längtan efter en pappa. Min underbara ansvarslösa knaspappa.
Nu fortsätter jag berättelsen om Irmeli. Och nej, hon är inte jag. Inte helt och fullt. Men väldigt nära."
Hillevi Wahl
Läs mer
Hillevi Wahl
Hungerflickan
Om boken
Hillevi Wahl, Fuskmamman med stora delar av svenska folket, har blivit tvåbarnsmamma. Två barn ställer naturligtvis helt nya krav på jongleringsförmåga för att få tillvaron att gå ihop, men Hillevis träffsäkra betraktelser får även den mest kaotiska vardagsmorgon att framstå i kärleksfullt, humoristiskt ljus ...
Näst efter "Grattis!" och "Vad blev det?" (vad tror de, en köttätande växt?) tycks standardrepliken till tvåbarnsmammor vara:
"Hur går det?"
Modern har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger hon svarat på frågan.
"Jotack, bra. Tror jag."
Eller:
"Jotack, vi börjar bli trötta nu. Jag är grinig som fan, min man glömmer precis allting och storebror har blivit blind."
Blind?
Ja, storebror tycker att det är sådär kul att ha fått en lillebror. Speciellt när denne lägger beslag på halva modern. Precis just då, när storebror hade tänkt lägga beslag på hela.
"Pappa bära!", säger han strängt och pekar på bebisen.
Men just då ammar modern. För hundrafemtioelfte gången den morgonen, enligt storebrors sätt att räkna. Så han gör det enda raka, han kniper ihop ögonen och går - glatt leende - rakt in i väggen. Pang!
Näst efter "Grattis!" och "Vad blev det?" (vad tror de, en köttätande växt?) tycks standardrepliken till tvåbarnsmammor vara:
"Hur går det?"
Modern har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger hon svarat på frågan.
"Jotack, bra. Tror jag."
Eller:
"Jotack, vi börjar bli trötta nu. Jag är grinig som fan, min man glömmer precis allting och storebror har blivit blind."
Blind?
Ja, storebror tycker att det är sådär kul att ha fått en lillebror. Speciellt när denne lägger beslag på halva modern. Precis just då, när storebror hade tänkt lägga beslag på hela.
"Pappa bära!", säger han strängt och pekar på bebisen.
Men just då ammar modern. För hundrafemtioelfte gången den morgonen, enligt storebrors sätt att räkna. Så han gör det enda raka, han kniper ihop ögonen och går - glatt leende - rakt in i väggen. Pang!
Läs mer
Hillevi Wahl, Marianne Adolfsson
Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma
Om boken
"Tjockisen är den nye negern", slog de berömda Spanarna nyligen fast i radion.
I en tid när alla Extreme makeover-program har blivit en egen religion, så är det bara en sak som är värre än att vara tjock: Att vara både tjock och tant.
Hillevi Wahl har viktpendlat mellan sextio och nittio kilo hela sitt liv och tyckte det var på tiden att någon skrev en rolig bok om hur det är att vara tjock. Eftersom hon dessutom nyss har passerat fyrtio, så passade hon på att göra upp med alla åldersnojjor samtidigt.
Tjocka tanten rockar fett är en kåserisamling som handlar om hur det är att leva med ett inre kakmonster och ändå våga klättra i berg och hoppa fallskärm. Den handlar om hur det är att vara vågmissbrukare, ha ett uppmätt kroppsfett på 33,6 procent och gå på viktväktarmöten ? och bli utskälld för att man inte rättar in sig i tjockisledet. Den handlar om den ena misslyckade bantningskuren efter den andra och vådan av att smörja in benen innan man går på vattenspinning. Gör nu för all del inte det!
Men framför allt handlar den om vilket enormt resursslöseri det är att så många av världens kvinnor ägnar all sin tid och kraft åt att gå ner ett hekto eller två, i stället för att skriva en bok eller göra revolution. Så ta en kaka till, för du är inte alls vad du äter.
Läs mer
Hillevi Wahl, Marianne Adolfsson
Tjocka tanten rockar fett
Om boken
Att bli mamma är visserligen en stor grej ? men att börja jobba igen, efter att man äntligen vant sig vid sitt nya liv, är inte att leka med det heller!
?Modern är tillbaka i arbetslivet. Redan efter två timmar går hon in i väggen.? skriver Hillevi Wahl. Och det är inte att undra på ? vattenkokaren är nämligen trasig! Hur ska hon kunna jobba utan kaffe?
Hon beskriver undrande blickar från kollegor när hon jollrar med sin älskade son i telefonen, lättskrämda tidningsbud som inte förstår att mammor som ska sluta amma ibland behöver sova på hallmattan och andra hjältemammor som inser vikten av att i ett tidigt skede kräva relevanta besked av personalen på barnens blivande dagis: ?Och vad har ni för genusplan??.
Vidare berättar hon om den stora separationsångesten ? kommer barnet verkligen att överleva utan henne på armlängds avstånd? Kommer hon att överleva? En stor tröst är när det visar sig att barnets pappa glömmer både extrablöjor och solmössa på promenaden. Han är ju jätteklantig! En riktig fuskpappa! Vilket gör att modern, å sin sida, framstår som den Supermammma hon numera är.
Läs mer
Hillevi Wahl
Från fuskmamma till supermamma
Om boken
En otroligt rolig bok för alla mammor och pappor som vet vad det innebär att aldrig få sova, att se obegripliga filmer på bvc, och som känner till hur lycklig och stressad man kan bli av att få åka buss ensam för första gången på månader. Utan barn! Den här boken beskriver inga lyckliga, smala och perfekta supermammor utan berättar sanningen om hur rörigt det kan kännas att vara förälder.
Hillevi Wahls kåserier har tidigare fått stor uppskattning på Internet, och hon beskriver vardagshändelser, tågresor, solsemestrar och babysim blandat med citat, recept och goda råd.
De flesta småbarnsföräldrar vet hur man ibland känner sig otillräcklig och trött, och befrielsen att kunna känna igen sig i ? och skratta åt ? fuskmammans vardag gör att allt dåligt samvete försvinner direkt. Kåserierna i En fuskmammas bekännelser beskriver livet under bebisens första år, och är den perfekta presenten till alla bebisars mammor och pappor!
Läs mer
Hillevi Wahl
En fuskmammas bekännelser
Om boken
Författaren och journalisten Hillevi Wahl växte upp med två missbrukande föräldrar. För att överleva bröt hon kontakten med sin familj, gav sig ut i världen och levde bland samhällets utstötta. Den här är en berättelsen i romanform om hennes sökande efter svar, om en resa tillbaka i tiden. Rakt in i ett alkoholistbarns inferno. "Jag ville verkligen inte skriva en bok om det. Men jag var tvungen. För min egen skull, för mina barn skull och för alla andra kärleksbarns skull."
"'Du var ett kärleksbarn', sa mamma. Men hon hade ett konstigt sätt att visa det på.
Jag ville verkligen inte skriva den här boken. Jag ville inte minnas hur det kändes att aldrig veta om mamma var nykter när jag kom hem från skolan. Jag ville inte komma ihåg hur det smakade av skräckblandad metall i munnen varje gång hon försökte ta livet av sig. Jag ville inte gå tillbaka in i den där lägenheten och känna lukten av utslaget vin, urin och spyor.
Hela mitt liv har jag försökt springa iväg ifrån min barndom. Jag trodde jag hade stängt igen alla dörrar efter mig, låst dem omsorgsfullt och kastat bort alla nycklar.
Men något hände när jag själv fick barn. När jag var rädd för att min ettåring skulle komma för nära spisen och bränna sig. Då mindes jag hur mamma en gång tog mina små händer och brände sönder dem på de heta plattorna.
"Sådärja, nu kanske du aktar dig för spisen", sa hon. En liten anekdot hon sedan gärna berättade för andra. Min uppfinningsrika, tuffa mamma. Då var jag stolt över henne.
Nu var det plötsligt obegripligt. Bränna små barns händer. Hur tänkte hon egentligen? Vem var hon, kvinnan som var min mamma? Hur blev hon så trasig? Vad var det som hade hänt i hennes barndom, det där som ingen längre ville tala om? Och hur kom det sig att honkunde ligga död i tre månader utan att någon saknade henne? Hur dog hon? Var det självmord? Var det i så fall mitt fel?
Det här är berättelsen om mitt sökande efter svar, om en resa tillbaka i tiden. Rakt in i ett alkoholistbarns inferno. Jag ville verkligen inte skriva en bok om det. Men jag var tvungen. För min egen skull, för mina barn skull och för alla andra kärleksbarns skull."
Hillevi Wahl
"'Du var ett kärleksbarn', sa mamma. Men hon hade ett konstigt sätt att visa det på.
Jag ville verkligen inte skriva den här boken. Jag ville inte minnas hur det kändes att aldrig veta om mamma var nykter när jag kom hem från skolan. Jag ville inte komma ihåg hur det smakade av skräckblandad metall i munnen varje gång hon försökte ta livet av sig. Jag ville inte gå tillbaka in i den där lägenheten och känna lukten av utslaget vin, urin och spyor.
Hela mitt liv har jag försökt springa iväg ifrån min barndom. Jag trodde jag hade stängt igen alla dörrar efter mig, låst dem omsorgsfullt och kastat bort alla nycklar.
Men något hände när jag själv fick barn. När jag var rädd för att min ettåring skulle komma för nära spisen och bränna sig. Då mindes jag hur mamma en gång tog mina små händer och brände sönder dem på de heta plattorna.
"Sådärja, nu kanske du aktar dig för spisen", sa hon. En liten anekdot hon sedan gärna berättade för andra. Min uppfinningsrika, tuffa mamma. Då var jag stolt över henne.
Nu var det plötsligt obegripligt. Bränna små barns händer. Hur tänkte hon egentligen? Vem var hon, kvinnan som var min mamma? Hur blev hon så trasig? Vad var det som hade hänt i hennes barndom, det där som ingen längre ville tala om? Och hur kom det sig att honkunde ligga död i tre månader utan att någon saknade henne? Hur dog hon? Var det självmord? Var det i så fall mitt fel?
Det här är berättelsen om mitt sökande efter svar, om en resa tillbaka i tiden. Rakt in i ett alkoholistbarns inferno. Jag ville verkligen inte skriva en bok om det. Men jag var tvungen. För min egen skull, för mina barn skull och för alla andra kärleksbarns skull."
Hillevi Wahl
Läs mer
Hillevi Wahl
Kärleksbarnet