Och tänk den fagra prinsessan

Marianne Ahrne är en världsresenär. I Jag har hört kamelerna sjunga berättar hon om sina afrikanska resor under 90-talet. Men lika lätt som Marianne Ahrne hade haft att älska Indien och Mongoliet, lika svårt var det länge för henne att bli förälskad i Afrika. Men till sist vann också Afrika hennes hjärta då hon tillsammans med tuaregerna, ett berberfolk med en närmast medeltida kultur, gav sig ut på en lång vandring genom Nigers oerhörda öken.

Skildringen av denna urgamla handelsväg och tradition utgör bokens starka kulmen. Hon vann dessutom tuaregernas respekt, och de hennes.
I Jag har hört kamelerna sjunga berättar Marianne Ahrne också om andra, långa resor i Afrika. Hela tiden har hon haft sin kamera med sig och den nya boken är rikt illustrerad med hennes egna färgbilder.

Under förstudierna för en film kommer Marianne Ahrne till Långbro sjukhus. I korridoren möter hon Rune, som anser sig inkarnera Farao och solguden Ra, medan han i läkarjournalen benämns som schizofren. Hon sträcker fram sin hand. Det blir början på en gemensam resa, en färd fem år framåt och hela livet tillbaka. Den leder längre och djupare än någon av dem kunnat ana.

Och tänk den fagra prinsessan... (1994) är en fräck och okonventionell berättelse där Marianne Ahrne tar med läsaren på ett äventyr i flärd, lidelse och njutning.