Antarktis

"Det här är en bok om min Emily Dickinson, och om vad det innebär att läsa henne idag. Utgångspunkten är den fråga som genomsyrar det mesta som skrivits om Dickinson: hur kan man vilja det liv som hon valde?

Om man ägnar sitt liv åt att skriva och kanske till och med misstänker att man är bra på det, vill man då inte dela sitt skrivande med någon? Hur kan man vilja detta isolerade liv, livet bakom en skärm, oåtkomlig i sin elektriska storm, förnekad den älskades famntag och den besvarade kärlekens reparativa och generativa kraft?

För den skrivande kvinnan - för den här skrivande kvinnan som är jag - finns det en rädsla att bli som Emily Dickinson, eller som det jag föreställer mig att Dickinson var - det vill säga ensam.

Det här kan därmed inte undgå att vara en bok som åtminstone delvis handlar om konsten och ensamheten, eller kvinnan och ensamheten. Jag tänker mycket på ensamma kvinnor, författare eller ej."

Josefin Holmström

De tre står i en triangel. De ser, åtminstone på håll, ut att veta vad de gör. Isdubbarna lyser röda kring den längstes hals. Den kortare står med handen på en gammal militärspark. Den allra kortaste och yngsta, med flammande hår under en blå mössa, hon håller en skidstav med vilken hon prövar sig fram. Jonathan, David och Gertrude, i den ordningen.

En morgon anländer ett kuvert med besked om att Gertrude beviljats forskningsanslag för en resa till Antarktis. Hon är själv förvånad, hade väntat sig avslag. Kort därefter läser hon Robert Scotts omtalade dagböcker från den expedition som slutade i katastrof då han nådde Sydpolen kort efter Amundsen och sedan omkom under hemfärden.

Dagböckerna tar snabbt en allt större plats i Gertrudes liv. Hon fascineras av sydpolsforskarens tid, den fullständiga offermentaliteten och att vara fångad av sitt eget öde. Samtidigt närmar sig hennes egen expedition med en stigande känsla av förväntan och oro. Hon ser fram emot att träffa Jonathan, som ska medverka vid expeditionen, och bestämmer sig för att aldrig mista honom igen. Men där finns också minnet av hans bror David, av kärleken, avundsjukan och inte minst katastrofen den gången de stod i en triangel redo att korsa den frusna fjorden.

Så en dag lämnar Gertrude sin sista anhalt Kapstaden och beger sig tillsammans med expeditionen mot Antarktis.

Josefin Holmströms debutroman handlar om att utmana sig själv till sitt yttersta på den kargaste platsen av dem alla. Att vandra över isen i de berömdas fotspår, varav vissa aldrig återvände hem. Det är en psykologisk roman om minnen, både de som ännu verkar i den egna kroppen och de som upplevdes av dem vars fotspår man vandrar i.

Romanen innehåller citat och situationer ur Robert Falcon Scotts Journals. Fakta kring polarforskarnas liv från Sue Limb och Patrick Cordinglys Captain Oates: Soldier and Explorer, Apsley Cherry-Garrards The Worst Journey in the World och Herbert Pontings fotografier. (Och från Geraldine McCaughreans polarroman för ungdomar, Det vita mörkret, kommer idén om att låta Gertrude konversera med en polarhjälte på isen.)