Jourhavande historiker rycker ut igen

Erik XIV:s kröningskrona, Silverbibeln och Absolutflaskan är alla föremål som har betytt något för den svenska historien. I 101 föremål ur Sveriges historia får vi stifta närmare bekantskap med dem och många andra: vissa välkända, andra okända och några överraskande.

Historikerna Katarina Harrison Lindbergh och Dick Harrison har valt ut föremål som är betydelsefulla för sin tid, och sammantagna berättar om vårt land från forntid till nutid. Pålen som genomborrade Bockstensmannen är ett exempel. En ekpåle slagen genom hjärtat för att hindra den olycklige att gå igen, det enda utställda arkeologiska fyndet i Sverige som vittnar om att skräcken för att de döda kunde komma tillbaka var likadan hos 1300-talets svenskar som på kontinenten.

En jugendvas från Reijmyre speglar ett skönhetsideal från tidigt 1900-tal, och dessutom en teknik för glaskonst som knappt förekommer här längre.

De två föremålen har föga gemensamt, men satta i sitt respektive kulturella sammanhang tecknar de bilden av två olika tider, två epoker av skapande människor, deras tankar, förutsättningar, fruktan och längtan. Exemplen kan mångfaldigas: hästmunderingarna från Eskelhem, Sveriges äldsta stol, mumien i Vänersborg och Margretheskålen.

101 föremål ur Sveriges historia är en bok som man kan låta ligga framme, titta i när andan faller på och häpna över hur mycket det finns att se och lära sig.

Detta är en bok om den medeltida staden Söderköping, varken mer eller mindre.

Boken handlar inte om Söderköping i dess helhet - inte om perioden efter 1523, inte om brunnskulturen, inte om Göta kanal, inte om nutiden. Ej heller har jag anspråk på att i detta sammanhang behandla medeltiden som fenomen, utan endast de aspekter som är nödvändiga att tillägna sig på det att det medeltida Söderköping skall bli begripligt. Boken har skrivits ur ett medvetet mikroperspektiv, med fokus på en enda svensk orts uppgång och blomstring från dess ännu föga utredda vikingatida begynnelse till Gustav Vasas maktövertagande.

Tack vare arkeologins vetenskapliga expansion och de många utgrävningarna i staden under andra hälften av 1900-talet och början av 2000-talet har våra kunskaper om Söderköpings medeltida utseende och stadens funktion som centrum för handel och hantverk kraftigt ökat. Dessutom har den historiska forskningen förskjutit vår uppfattning om medeltida städer och riken betydligt. Dagens historiker och arkeologer ställer andra frågor än föregångarna, letar i andra dokument och betraktar fynden ur andra synvinklar.

Det finns följaktligen goda skäl att skriva en bok om det medeltida Söderköping. Därtill kommer att det är en både historievetenskaplig och narrativ utmaning. Vad händer med vår historia om vi medvetet utgår från det lilla samhället, från byn och staden snarare än riket och kulturkretsen, för att tolka det förflutna? Hur kan vi förstå Sverige och Nordeuropa om vi sätter ned foten i just Söderköping och relaterar stadens utveckling till det framväxande medeltida samhället?

Denna ambition har lett till att boken i lika hög grad fokuserar på själva Söderköping i mycket konkret bemärkelse - soptippen, kjorteln, keramikskärvorna, kavelbroarna, latrinerna, pilbågen -som på stadens och stadsbornas roller i den värld som formades mellan 1000-talet och 1500-talet med Östersjön som nav. Istället för att söka förstå Söderköpings uppkomst och utveckling som en följd av nordtysk handelsexpansion, vilket länge har varit det normala, har jag strävat efter att se staden även ur andra perspektiv - östgötska stormannavälden, svensk riksbildning, kamp mot sjörövare, krig i Baltikum.

Dick Harrison

Antikens och medeltidens berättare broderade vidare på Bibelns ofta knapphändiga uppgifter, och deras historier fascinerar människor än i dag. Maria Magdalena följde Jesus, Judas förrådde honom, Pontius Pilatus dömde honom och Josef av Arimataia begravde honom. Men varför? - och vad hände efteråt? Hur kom det sig att Judas Iskariot valde förräderiets väg? Vilka konsekvenser fick korsfästelsen för Pontius Pilatus? Hur gick det för Maria Magdalena efter det att hon vittnat om uppståndelsen och hur reagerade judarna på att Josef av Arimataia ordnade en grav åt Jesus? Allt detta är frågor som senantikens och medeltidens människor inte kunde låta bli att ställa sig. Dick Harrison visar hur berättelsens väv under medeltiden, och i modern tid, har blivit allt större, brokigare och alltmer avlägsen från den bibliska källan. Maria Magdalena blev både ångerfull synderska och helgon i Provence. Josef av Arimataia kom att förknippas med den Heliga Graal. Enligt västeuropeiska berättare blev Pilatus en fördömd självmördare, enligt afrikanska berättare ett kristet helgon. Judas Iskariot har stundom utpekats som världens vidrigaste syndare men har också tolkats som en gudomlig vishetslärare med eget evangelium. Utifrån personlig nyfikenhet och med en spännvidd från medeltidens fantasifulla helgonlegender till vår tids filmer och populärlitteratur beskriver Dick Harrison mycket mer än den omfattande legendfloran kring de historiska personerna. Han skildrar även hur förrädaren, skökan och självmördaren förvandlades till starka symbolgestalter, till personifikationer av tidlösa trauman, vilka har lika stor betydelse för våra dagars människor som för våra förfäder.

Efter djupdykningar i den historiska litteraturen och ett stort antal historieböcker riktar Dick Harrison i sin tankebok nu uppmärksamheten mot själva historieämnet och på dem som skrivit vår historia. Tankar om historia speglar olika aspekter av historien som forskningsområde och verksamhetsfält. Här finns texter om äldre historieskrivning (krönikor, etc.) men också tankar och funderingar kring den allra senaste vetenskapliga utvecklingen inom disciplinen. Mängder av spännande exempel belyser diskussionen och i centrum står denna gång historieskrivarna/historikerna själva och deras ämnes många komplikationer. Några exempel på kapitelrubriker: Bilder, Död, Floder av tårar, Humor, Krönikören, Medicin, Ofred, Propaganda, Vandaler, Åldermän, Äldrehistoria, Överkurs.