Medici

"Inget utom upplagor och royaltyinkomster är riktigt mätbart när det gäller litterär storhet. Men ska man väga ihop alla tänkbara kriterier på en författares betydelse är det ingen tvekan om att August Strindberg fortfarande är Sveriges ledande klassiker och rimligen kommer att vara det för överskådlig framtid.

Vi hittar galna idéer och dumma synpunkter hos Strindberg eller hans personer, men i de mogna verken nästan aldrig en omöjlig replik, psykologisk orimlighet eller orealistisk reaktion. Aldrig en falsk ton. Hos Strindberg är denna kompromisslösa psykologi en god del av förklaringen till hans bestående storhet.

Strindbergs åsikter växlar livet igenom. Ofta motsäger de rentav varandra vid ett och samma tillfälle. Men han bytte sannerligen inte opportunistiskt åsikter i takt med tidsmodet. Istället är hans idéer, även där de framstår som mest bisarra, på ett i branschen ovanligt sätt rotade i personliga upplevelser.

Jag hoppas att i denna bok kunna skildra både hans mänskliga ofullkomlighet, som han delar med de flesta av oss, och den konstnärliga storhet som de flesta av oss inte delar med honom."
Göran Hägg

Sanningen är alltid oförskämd har länge varit planerad att komma ut hösten 2016 och Göran Hägg lämnade in sitt slutgiltiga manus några veckor före sin plötsliga bortgång.

Bankirerna Giovanni och Cosimo de Medici, far och son, spekulerade sig i början av 1400-talet till världens då största förmögenhet genom att med fiffiga metoder förvalta påvens inkomster och vävarnas betalningar.

Släkten regerade snart Florens bakom kulisserna genom att äga i princip hela näringslivet. Familjen gynnade renässansens filosofer och konstnärer men krossade också sina konkurrenter genom intriger i Macchiavellis anda. Två påvar i släktens femte generation kunde med tiden göra familjen till storhertigar där den siste av dem söp ihjäl sig 1737.

Det finns idag ingen svensk bok eller bok på svenska om Medici. Göran Hägg råder bot på detta med sin sprudlande och kunniga framställning.

Retorik i tiden är tänkt som underhållande historiebok och på samma gång användbar handbok. Exemplen börjar i antiken med bland annat Ciceros försvar för en misstänkt giftmördare och Jesus Bergspredikan, och sträcker sig fram till kung Carl XVI Gustafs tsunamital och Barack Obamas accepterande av nomineringen till president.

Urvalet styrs av vad talen verkligen åstadkommit, hur de fungerat. Således finns här inte, som det ofta gjort i antologier med kända tal, fiktiva anföranden som gjort sig bra i bok eller på scen men aldrig skulle fungerat i verkligheten. På vägen får vi också veta en hel del om mediala förhållanden och hur villkoren för framförandet styrt anförandets utformning och vad man kan lära av det.

Förutom de nyssnämnda kommer vi också att lära av de gamla grekerna Lysias och Demosthenes, aposteln Paulus, profeten Muhammed, Heliga Birgitta, Gustav II Adolf, revolutionären Danton, Abraham Lincoln, Oscar Wilde, Selma Lagerlöf, Gustav V, Benito Mussolino, Adolf Hitler, Per Albin Hansson, Winston Churchill, John F Kennedy, Olof Palme, Margaret Thatcher och påven Benedictus XVI.

"Jag menar fullständigt allvar med det följande.
Jag anser verkligen att den svenska monarkin har ett stort egenvärde. I det tycks jag ha större delen svenska folket med mig. Men jag inser också att systemet som det nu är utformat i princip är orimligt och ovärdigt en demokrati. I det tycks jag faktiskt också ha majoriteten med mig, även om man tycks beredd att överse med detta."

"Frågan är dock hur länge man kommer att ha överseende med den egendomliga situationen att ett gäng heltidsanställda såpakändisar, eller hur man nu ska se det, förutom att vara säljmotor åt kändispressen också på något sätt ska vara knutna till och representera Sveriges högsta statsledning. Klarar inrättningen ens den lindrigaste skandal i trakten av Stureplan?
Något måste göras, systemet förbättras. En republikansk president vore opinionsmässigt omöjligt - och som sagt dessutom enligt mitt förmenande historiskt och ceremoniellt olyckligt.
Ett stärkande av den aktuella kungamakten vore förstås än mer orimligt: med tanke på den nuvarande innehavarens och de närmaste arvingarnas kvalifikationer och, framför allt, med hänsyn till elementära demokratiska renlighetsregler.
Därför detta blygsamma förslag.
Låt oss först se på de historiska förutsättningarna, sedan på för- och nackdelar hos den monarki som vuxit fram och slutligen på de logiska lösningar som existerar och dessas historiska paralleller samt deras för- och nackdelar.
Kanske finns det andra lösningar än den jag kommer fram till. Men saken borde i alla fall diskuteras i de här termerna hellre än det omöjliga valet mellan dagens parodiska Hänt i veckan-monarki och den trista, formlösa talmansrepubliken.
Som någon hade klottrat på väggen på kårhustoaletten på 60-talet: 'Det är inte monarkin vi är emot, det är kungen personligen!' På Gustav VI Adolfs tid ansågs det otroligt komiskt att tänka sig.
I dag är det en i högsta grad rimlig ståndpunkt."
Göran Hägg