Svenska brott - Bodenfallet

Thomas Bodström berättar i denna självbiografiska skildring rakt och öppenhjärtigt om sin uppväxt – åren då en karriär som allsvensk fotbollsspelare, politiker och advokat kändes avlägsen och då frågan "Thomas, måste du vara så jobbig?” uttalas dagligen av omgivningen.
Med säker blick för barnets universum tar Thomas Bodström läsaren med till en tid som på många sätt ligger långt ifrån dagens samhälle. Här möter vi den platthårige killen som väntar på att växa ikapp sina klass- och lagkompisar, får vara reservgäst på partyn och går sju år i gymnasiet. Föräldrar, syskon och lärare finns i bakgrunden; i förgrunden finns energin, rastlösheten och behovet av att stå i centrum. Det går sådär i skolan, sådär på fotbollen, sådär med kärleken. Och allra sämst tycks det gå när det verkligen gäller.Med hjälp av sparade brev, dagböcker och samtal med familj och vänner går Thomas Bodström in i barnets värld och de mekanismer som präglar varje uppväxt. Han skriver fram ett svenskt 1960- och 1970-tal då barnen lever i en värld och de vuxna i en annan – för att mötas endast ibland.

"Jag har fullt av hål i kroppen."
Sent på kvällen den 3 augusti 2016 får SOS Alarm det desperata samtalet från en 63-årig kvinna i sommarstugan vid Hjälmaren. Kvinnan, Anki Möller, är chockad och svårt skadad av flera knivhugg. Intill i sängen ligger hennes man död. Det här blir upptakten till ett av de senaste årens mest omskrivna och sensationella mordfall, där spåren snart leder bakåt till ytterligare ett dödsfall.Sommarstugemordet i Arboga berättar hela historien om knivattacken, från den ödesdigra kvällen i stugan till domen i hovrätten. Författarna Thomas Bodström, advokat och fd justitieminister, och Lars Olof Lampers, erfaren kriminalreporter, har tagit del av unikt material och leder läsarna genom de små detaljerna och de stora dragen. De följer polisens arbete via vittnesuppgifter, spaningsinsatser och de många förhör som hålls i jakten på sanningen, inte minst med Johanna Möller.Sommarstugemordet i Arboga har tidigare varit publicerad som serie.Ett stort antal personer som förekommer i den här skildringen har av integritetsskäl fått sina namn anonymiserade.

Under tre månader 1994 dödades 800 000 människor i ett folkmord i Rwanda, en av de värsta händelserna vår moderna historia. Det dåliga samvetet i FN och omvärlden har medfört att den nuvarande regimen ostört kunnat bygga upp en av världens hårdaste diktaturer. Enligt Amnesty International misshandlas, fängslas och mördas de som sätter sig upp mot regimen. Trots vetskapen om detta är protesterna lama mot regimen så länge som minnet om folkmordet lever vidare. Detta görs effektivt genom att människor fortfarande anklagas och ställs inför rätta både i Rwanda och i andra länder.

Men det är inte bara de verkliga mördarna som åtalas; även de som sätter sig upp emot regimen kan bli oskyldigt anklagade. För att få andra länder att döma människor som anklagas för folkmord förekommer att bevisningen grundas på falska vittnesmål. Åklagare och domstolar riskerar då att ovetande gå diktaturens ärenden.

Exilrwandiern Theodore Tabaro är undersköterska och fyrabarnspappa. Han lever ett vanligt liv i Örebro tills han på uppmaning av Säpo vittnar om flyktingspionage, mot regimen i Rwanda. Säpos löfte om hjälp ifall han skulle råka illa ut på grund av sitt vittnesmål infrias inte. Kort efter spionrättegången anklagas Tabaro för fler än 900 mord, har nu varit häktad i mer än två år och riskerar att få sitta i fängelse på livstid. Frågan väcks om Theodore Tabaro är skyldig till folkmord eller om det är svenska staten som är skyldig till justitiemord.

Den 7 mars 2015 hittas tre döda personer på en gata i Uddevalla. Samtliga är skjutna på nära håll. Polisen upptäcker snabbt att två av offren har kopplingar till ett kriminellt gäng och de behöver inte leta länge för att hitta några personer som träffade offren vid den tid då morden begicks. Men samtidigt verkar det otroligt att det skulle vara deras egna barndomsvänner som är gärningsmännen.

Trippelmordet i Uddevalla är en berättelse om gängkriminalitet och om hur vänskapsband hamnar helt i skymundan när narkotika, svarta pengar och vapen kommer in i bilden. Och hur priset för blotta misstanken om svek kan vara döden.

Det är också en skildring av en komplicerad polisutredning där det i slutänden blir oerhört svårt att avgöra vem som egentligen gjort vad, om två rättegångar med helt motsatta utfall och om en rättsprocess som fortfarande inte är helt avslutad.

Thomas Bodströms berättelse om sin uppväxt handlar om honom och hans familj, men här finns en person som träder fram extra tydligt, och det är hans mamma Vanja. Hon som alltid stått Thomas nära, men som i slutet av sitt liv drabbas av Alzheimers och bit för bit försvinner bort.

Vanja kom från en mycket konservativ och borgerlig miljö i Jönköping. Hon gifte sig med Lennart Bodström, en inbiten socialdemokrat, skötte hem och hushåll och barn, samtidigt som hon månade om sitt yrke som lärare. Så småningom blev hon också en engagerad minister- och ambassadörsfru med stor social begåvning.

Mamma Vanja var den som alltid försvarade och stod upp för sin son. Hon hejade på Thomas när han ville satsa på fotbollen, gladdes åt hans advokatkarriär och framgångar som författare, och tyckte att det var självklart att han skulle tacka ja till att bli justitieminister.

Hennes sjukdom drabbar både henne själv och hela familjen hårt. Och gör det kanske ännu angelägnare att få berätta hur det en gång faktiskt var.

"Ingen är bättre än du, Thomas", sa Vanja ofta. En sanning med modifikation, men av avgörande betydelse för hennes son. Därför hör berättelsen om Vanja tätt samman med den om Thomas eget liv.