Thomas Bodström skriver om sin uppväxt

Tidsandan på 1960- och 70-talet är i fokus i boken Sämst när det gäller. Här tar Thomas Bodström med läsaren till skolgården, fotbollsplanen och partyn – eller snarare väntelistan eller gatan utanför. Här möter vi den platthårige killen som väntar på att växa ikapp sina klass- och lagkompisar, som får vara reservgäst på partyn och ständigt blir utkörd från klassrummet för att han stör. Det går sådär i skolan, sådär på fotbollen, sådär med kärleken.

Thomas Bodström berättar:

— Det har varit intressant att se tillbaka på skoltiden. Jag har en massa ljusa barndomsminnen, men trots att jag kunde läsa och skriva innan jag ens började skolan, gick det bara sämre för varje år. I mellanstadiet tillbringade jag nästan mer tid i korridoren än i klassrummet och i högstadiet präglades min skoltid av en konstant håglöshet och i gymnasiet gick det inte alls.

Med hjälp av sparade brev, dagböcker och samtal med familj och vänner går Thomas Bodström in i barnets och tonåringens värld. Det som präglade honom själv var framför allt energin, rastlösheten och behovet av att stå i centrum.

Clara Gustafsson, förläggare:

— Thomas berättar inbjudande och inlevelsefullt om att vara den här störiga, jobbiga lilla killen som många vuxna inte orkar med. Under läsningen blir man också påmind om hur annorlunda barn och vuxna samexisterar idag – när jag läser känns det nästan som att det är parallella världar.