Där historien tar slut

Konsten är nödvändig för demokratin och dess överlevnad. Konst är kunskapsinstrument i egen rätt och förstår samhället på sätt som journalistik eller forskning inte kommer åt.
Från opera till graffiti erbjuder estetisk gestaltning oss fantasi och komplexitet, den ger oss möjlighet att föreställa oss andra människors liv och alternativa samhällen, och den erbjuder vägar för handling och motstånd – det är den enkelriktande maktens motsats. Med exempel ur litteratur, film, teater och konst från mellankrigstidens Wien, krigets Sovjet och sjuttiotalets Kalifornien till vår tid med högläsning för barn i Norrköping, flyktingkriser vid Medelhavet och demonstrationer i Kyjiv visar Stefan Jonsson hur konstverket pekar ut frihetens vägar. Den otyglade skönheten är en brandfackla för konstens betydelse för människan, samhället och demokratin i en tid då den behövs som allra mest.

Boken samlar några av Stefan Jonssons viktigaste längre essäer från de senaste åren.

Bokens tolv essäer berör brännande ämnen i gränslandet mellan politik och estetik: kampen om kulturarvet, försöken att återupprätta den europeiska idén, marxismens återkomst, debatten om dokumentären i konst, film och litteratur, globaliseringens återverkningar på kulturen, rasismens utbredning, den nordiska mentaliteten, med mera.
Bland essäerna märks: "Rapport från Sopornas planet" - om subsamhällen på Mexico Citys soptippar; "Två försök till Europa" - europeiska utopier, bl.a. idén om att delvis torrlägga Medelhavet och få Sahara att blomstra; "Är du marxist?" - Jonsson hävdar här att marxismens teser är mer giltiga än någonsin i detta globaliseringens tidevarv; "Nordens hjärta" - här diskuteras vilka vi skandinaver egentligen är ...

Som vanligt tar Stefan Jonsson avstamp i enskilda bilder, författarskap och händelser där de stora historiska rörelserna avspeglar sig och förtätas. Ena hälften av essäerna är tidigare publicerade på svenska, men har bearbetats lätt inför denna utgivning. Andra hälften presenteras här för första gången på svenska. Tillsammans ger de en bred bild av Stefan Jonssons insats som kritiker, debattör och tänkare, alltid med samma omsorg om ordets konst och essäns form. Boken avslutas med en självintervju där två sidor av författarens person talar ur hjärtat.

Under ett flertal år bodde och forskade Stefan Jonsson i USA, och såg en förändring som han måste beskriva. Han såg hur centralmakten USA i det vakuum som uppstod efter kalla kriget började "föra ett ihållande pacificeringskrig mot olika motståndsrörelser i systemets utkanter och gömda fickor - mot vilda folkstammar utanför stadsmuren och mot barbarerna i stadens mitt". Han ville beskriva det kulturkrig han såg, som en spegling av den amerikanska identiteten: å ena sidan säger man sig vara ett "färgblint" samhälle, å andra sidan är det en vit, anglosaxisk kulturtradition som styr, där diskriminering av svarta, indianer, asiater och latinamerikaner är ett tydligt inslag. Detta blev boken De andra".

I Andra platser sökte han sig till litteratur- och kulturhistorien, bland annat VS Naipauls och Derek Walcotts författarskap, för att beskriva hur spräckliga identiteter egentligen är i en värld som till stora delar bestått av kolonier och kolonisatörer. Kan man egentligen tala om "hem" och "ursprung"? Är identiteten inte snarare en korsväg, kulturen blandad och oren?
I tredje delen Världens centrum sätter Stefan Jonsson ljuset på globaliseringen och kartbilder, både verkliga och mentala.

Stefan Jonsson, som är verksam på Dagens Nyheters kultursida, blev med dessa tre böcker en av våra mest framträdande essäister och kulturdebattörer. Denna samlingsvolym är genomgången av författaren själv, som också har skrivit ett nytt förord, där han sätter in sitt arbete i ett kulturellt och politiskt sammanhang.