Drakspår

En drake är en reptil av osedvanlig storlek och utgör den främsta av alla bestar, om vi ska tro bestiarierna, medeltidens illustrerade verk om djur och väsen. Just medeltidens bild av draken – ond och skrämmande, eldsprutande, vaktande över stora rikedomar – är nog den vi känner igen bäst från sagor och berättelser, medan draken i andra delar av världen och historien har stått för en positiv kraft.

Oavsett om draken använts för att skrämmas med eller tjänat som kejserligt ideal, har alla sorters folkslag i så gott som alla tider fascinerats av denna bevingade reptil. Vad beror det på? Hur kommer det sig att föreställningen om draken funnits över hela världen sedan historiens början?

Historiker Bo Eriksson berättar drakens kulturhistoria, från de allra äldsta myterna i Mesopotamien och vikingatidens Fafner fram till dagens vrålande och eldsprutande monsterreptiler i Game of Thrones. Det är en engagerande och underhållande beskrivning av ett fenomen som förbinder oss med såväl människan i de första civilisationerna som folk världen över i modern tid, men också en skildring av människans försök att via vidunder förstå sig själv och sin plats i världen, historien och kosmos.

Det fanns en tid då bönderna talade om "sin adelsman", han som bodde i herrgården och ägde marken som de brukade. Ädlingen som var lika bekväm på leriga slagfält som i gyllene salonger. Han och hans fru bar vapenringar med gåtfulla symboler och fabeldjur - i dag minner bara dammiga familjeporträtt och spruckna champagneglas om denna förlorade värld. Men tidsandan kan väckas till liv med hjälp av glömda dagböcker, brevsamlingar och familjekrönikor.

I denna fascinerande bok berättar författaren hur det gick till när adeln fick sina privilegier, hur ståndet blomstrade - för att till slut förlora allt. Det är en historia om det evigt mänskliga - om våldsamma krig, vunna rikedomar och djupaste förtvivlan. Men också om blåblodiga mäns och kvinnors egen syn på sin tid och tillvaro, deras glädjeämnen och förhoppningar.

I dag har adeln inte någon konstitutionell funktion i det moderna svenska samhället. Annat var det förr. Då gav ärftliga privilegier, heraldisk vapensköld och titulatur adelsmannen ett givet företräde framför andra människor. Boken börjar i en folkvandringstida hall i Uppåkra för cirka 1500 år sedan och avrundas med dramatiken i Stockholm 1866, när ståndsriksdagen avskaffades. Historien slutar med blickar framåt för de adliga ätter som faktiskt lever än i dag men under andra förhållanden än förr.

Med en genomtänkt strategi lyckades Per Brahe d.ä. (1520-1590) skaffa sig inflytande över sin morbror Gustav Vasa och kusinerna Erik XIV och Johan III. Biografin I skuggan av tronen skildrar hans och adelns betydelse för vasakungarna - en historia som aldrig tidigare berättats.

"Lita inte på någon, men håll dig på god fot med alla och envar!" - dessa ord var Per Brahes ledstjärna och livräddare i vasakungarnas skugga. Han hade själv kunnat göra anspråk på den kungliga tronen, men gjorde det aldrig. I stället gav Per Brahe sitt ständiga stöd åt mer eller mindre maktfullkomliga kungar.
Historien börjar 1520, det år Per Brahe föddes och hans far miste huvudet i Stockholms blodbad. 18 år gammal kallades Per till sin morbror Gustav Vasa och inledde en kometkarriär i statens tjänst. Han ansvarade för knektarna under Dackefejden och blev så småningom riksråd och greve.
Med tiden blev Per Brahe en av Gustav Vasas mest anlitade rådgivare och förtrogna män. Han var den försiktige, allvarlige och problemlösande person som kungamakten så väl behövde i sitt statsbyggande. Även Erik XIV använde sig av Per Brahe som krigsbefäl och diplomat, bland annat följde han med på Eriks friarfärd till England. Relationen till Erik försämrades dock och Per Brahe tog aktiv del i avsättandet av kungen. Med Johan III på tronen blev situationen inte bättre och vid sin död hade den anpassningsbare Per Brahe hamnat i kunglig onåd.
Vad var det egentligen som drev Per Brahe d.ä att leva sitt liv i maktens skugga? Efter sig lämnade han ett unikt material som förklarar gåtan; Oeconomia återspeglar hans närhet till makten, Tröstebok om relationen till liv och död och Krönika där hela Gustav Vasas värld träder fram. Dessa personliga testamenten i kombination med författaren Bo Erikssons forskning ger en blixtrande insikt i renässansens grymma maktsfär.