Författare:
Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort
Svenska
2024-08-30
Utgivet av: Norstedts
Läs mer
Beskrivning
Detaljer
Hållbarhet
Kategori
Kulturhistoria
Mediekontakt
Katarina Lindell
Författare
Recensionsdag
2024-09-17
Publiceringsdatum
2024-08-30
Formgivare omslag
Beatrice Bohman
Produktion
Papper
Munken Print Cream
Miljömärkning
Ja
Tryckeri/Producent
ScandBook AB
Produktdetaljer
ISBN
9789113133256
Antal Sidor
289
Vikt (kg)
0.439
Ryggbredd (mm)
24
Höjd (mm)
217
Bredd (mm)
146
Klimatpåverkan
Vi beräknar på mängden papper som köpts in till respektive tryckeri, på papprets kvalitet och på pappersbrukets utsläpp. Vi utgår från pappersbrukens utsläppsberäkningar och kompletterar vid behov med utsläpp från skogsbruk, transporter och elförbrukning.
Vi beräknar på tryckeriernas åtgång av el, fjärrvärme, olja och naturgas per ton tryckta böcker. Utsläppen inkluderar inte förbrukningsmaterial, förpackningsmaterial eller tryckeriernas overhead.
Vi beräknar på sträckan mellan pappersbruk och tryckeri, samt mellan tryckeri och vårt lager. Vi använder både vägfrakt och sjöfrakt. För vägfrakt baseras beräkningen på en genomsnittlig lastbil med dieselmotor. För sjöfrakt baseras beräkningen på fartyg vid långväga frakt (container) och frakt över Östersjön (lastbilstransporter).
Vi vill bidra till ökad förståelse för en boks livscykel. Därför beräknar vi årligen våra böckers klimatavtryck. Här visar vi utsläppen för just den här boken. Med hjälp av kunskap om tryckeri, tryckort och vikt kan vi berätta om utsläppen som boken skapar. Vi gör beräkningen baserat på ett genomsnittligt utsläpp för tryckeriets transporter, energiförbrukning och val av papper. Hur illa är det? En liter mjölk släpper ut 1 kg, en hamburgare 2 kg och ett par Nikeskor 7,3 kg. En bok släpper alltså ut i genomsnitt mindre – och räcker längre. Men vi är inte nöjda: vi arbetar hela tiden för att minska bokens klimatpåverkan.
Läs mer om hållbarhet
Böcker av författaren
Om boken
Anna Hellsten, Sydsvenskan"Scenen är inte teatern, scenen är minnet av en byavardag som inte längre existerar, skuggvärlden, skuggfigurerna som skrider fram med sina flyende repliker.Det är allt så självklart och planschen tycks oändligt utsträckt, färgerna klara, konturerna alltid markerade, den goda vilja att framlägga vad som hänt och vad som fanns är utan slut."Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren"Välskrivet och vackert skildrar han byn och människorna som han minns dem och den tid de levde i. Samtidigt väver han in dåtidens texter från populärmusik som återknyter till en svunnen tid. Det är en nostalgisk bok som får läsaren att inspireras att blicka tillbaka till sina egna rötter."Pia Holmström, BTJ Följ med Gustav Rävjägarn Bergström till hans norrbottniska by och en berättelse om en sen resa in i moderniteten, med ovanliga, färgstarka människoöden som nu bara finns i minnena. Parallellt får vi följa Gustav en ljus nyss förfluten sommar när han restaurerar ängsladorna på sin släktgård, som han efter decennier i Stockholm blivit ägare till.Han skriver: "Under min uppväxt var tiden litet ur led, åtminstone uppfattar jag det så i efterhand. Det är inte så konstigt, eftersom grannarna var gamla och de flesta var födda före 1920. De blev snart pensionärer, om de inte redan var det. De pratade mycket om det förgångna och gjorde inte någon större skillnad på vilka som levde och vilka som var döda, vad som hänt igår och vad som hänt på 1940-talet. Det var berättelser om tant Fia och alla hennes pälsar, Stor-Klas vidunderliga affärer och farbror Dannes pommes frites-fabrik. Detta blandades med dagsaktuella rapporter om vilka som var “lite friska” och sannolikt snart skulle dö, vänner och bekanta som nyligen trillat av pinn samt spridda skurar av eländet ute i stora världen i form av grundstötta ubåtar, mord och kärnkraftsolyckor."Kärlekshistorier, konflikter, ekonomiska utmaningar, politiska spänningar, vardagligt tjafs. Gustav Bergström har en kärleksfull blick på byn och en förmåga att sätta ord på stämningar, miljöer och människor, och lyckas måla fram byn och dess invånare ur glömskan, där de levde sina liv bortom allfartsvägar och rampljus. Det uppstår också gripande kopplingar mellan hans möte med platsen, hur han närmar sig de patinerade byggnaderna och försöker rädda dem, och det förflutna - allt det liv - som de bär spår av.
Läs mer
Gustav Bergström
Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort