Breven till Maria

Den inflytelserike men i dag förbisedde Bernhard von Beskow (1796–1868) blev ledamot i Svenska Akademien 1828, från 1834 dess ständige sekreterare. Han var mångsidig, flitig, plikttrogen, verkade i Gustaf III:s anda och gav stadga och upprättelse åt en då ifrågasatt och vacklande institution. I denna levande minnesteckning med glimtar ur umgängeslivet i Stockholm och på den Beskowska släktens herrgårdar ger oss Per Wästberg det första fördjupade porträttet av företrädaren på stol 12. Beskows beläsenhet i världslitteraturen, pragmatiska kulturdiplomati och odogmatiska humanism fick avgörande betydelse för det litterära livet i Sverige under fem decennier i mitten av 1800-talet.

Tidvatten strömmar in och utplånar sakta livets spår i sanden.
Ett tjugotal minnesporträtt av döda vänner och närstående flätas samman med tankar påvägen genom åren – från upptäckterna av Stockholm i tolvårsåldern till den oväntade lyckani den sena kärleken. Vemodiga stråk blandas med komik och humor i en hyllning till läsandeoch skrivande, till hur andra formar oss till nya möjligheter.I ett förtätat, uttrycksfullt språk, med skarpögda detaljer och en i grunden hoppfull livssynsammanfattar Per Wästberg över åttio års författarskap.”Skriva är ett av många sätt att lära sig läsa. Böckerna har varit min lekplats, mitt nöjesfält,mitt universitet. Bokstäverna är mitt rikes budbärare med kunskap och fantasi i ständigt nyaföreningar. Även då jag varit som mest utåtriktad, resenär i handlingens värld, hade jag varitolycklig utan timmar för att skriva och, viktigare, läsa andras förunderliga skapelser.”