Kurage!

En fjortonårig fåraherde i Rhenlandet får en uppenbarelse: En ängel befaller honom att bege sig till Jerusalem utanför vars murar "satan rullar sig i sanden". Med sina rena hjärtan ska pojken och hans följeslagare, ett tiotal andra barn, inta staden. Med på vandringen följer också några vuxna: en farbror, en köpman som är världsvan men tyvärr har en dragning till små gossar och en tokig gumma vars tio barn alla har dött.

Längs vägen lurar allehanda faror, men de lyckas nå fram till Marseille för att därifrån via sjövägen ta sig till Palestina. Båten blir dock kapad av sjörövare och några dör. När de övriga slutligen kommer fram till Heliga landet hindras de av "riktiga" korsfarare från att ta sig in i Jerusalem. Bara ett par av dem lyckas återvända hem och berätta om sina upplevelser.

I början av 1200-talet uppstod religiösa rörelser där fattiga människor fascinerades av korstågen och ville bege sig till det Heliga landet. Enligt flera krönikor var det två fåraherdar, en i Tyskland och en i Frankrike, som oberoende av varandra år 1212 samlade omkring sig stora skaror som försökte ta sig till Jerusalem. Med detta som bakgrund har Lars Ardelius skrivit en stor historisk roman, ett gripande epos om religion och vidskepelse, om trons styrka och berättelsens kraft.

Anna Lisa har slutat äta, matpengarna ska gå till barnbarnen i stället. "Kan man ännu förändra sig till det bättre när man fyllt sjuttiofem" frågar sig en man som inte längre vet varför han skilde sig från sin hustru. I sin nya bok En lyckad begravning som ansluter till de tidigare novellsamlingarna Lilla sockerstunden och Ingen ålder, berättar Lars Ardelius vidare om vanliga människor som är gamla.

De blir allt fler i verkliga livet - men de finns nästan inte i litteraturen: de gamla människorna. De som fortfarande lever, de som ännu inte blivit vårdfall, de med drömmar och förhoppningar, de som känner åtrå och saknad, de som är som vanliga människor fast gamla.

Det är om dem som Lars Ardelius skriver. Om den gamla kvinnan som glömmer bort att äta och i stället sparar pengarna till barnbarnen. Eller det gamla kamratgänget som skakas i grunden när en av dem dör och påminner alla de andra om deras dödlighet. En man går på sin f d frus nya mans begravning och undrar varför han egentligen skilde sig. Och i en sista berättelse av fyra skildrar Lars Ardelius en klassisk kärlekshistoria.

"En lyckad begravning ansluter till Lars Ardelius tidigare böcker Lilla sockerstunden (-98) och Ingen ålder (-03).

Strömma-Vacklinge är en herrgård. Ägaren till stället ? världens ställe! ? heter Ansgar Roos och naturligtvis har han sitt förnamn efter helgonet. Men han lever knappast upp till detta utan är en modern man med amerikansk hustru, storslagna expansionsplaner och många fiender. Han vill placera både sig själv och herrgården »på kartan« genom ett formidabelt firande av den svenska nationaldagen. Det är bara så förtvivlat svårt att få alla småsinta människor runt omkring att förstå storheten, ja rentav skönheten i detta projekt! Lars Ardelius har kallat sin nya bok för en »herrgårdsroman« och här återvänder han till en genre han med framgång odlat tidigare i böcker som Smorgardsbordet och Resandes ensak. Svensk folksjäl ? på gott och ont ? är Ardelius litterära hemmaplan.