Ryamattan

- Ett smycke på golvet, säger en del.
- Dammsamlare, säger andra.
Alla minns dock ryadecennierna på 1950, -60 och -70-talen, då "varenda människa" skulle ha en ryamatta. Minst. Helst skulle man knyta den själv också.

Sveriges mest kända formgivare skapade ryamönster. Hemslöjdsbutikerna sålde materialsatser, NK:s Textilkammare gjorde firade utställningar. Astrid Sampe ritade ryamönster till Dag Hammarskjöldbiblioteket i FN-huset. Kung Gustav V knöt rya och med honom halva svenska befolkningen. Otaliga var de unga nygifta som fått ett "ryakit" i lysningspresent och knöt sig samman i ett projekt som så småningom skulle smycka det gemensamma hemmets golv.
De som inte knöt själva kunde köpa sig en färdig, handknuten ryamatta från någon hemslöjdsaffär eller från NK. Andra valde de mindre exklusiva och fabrikstillverkade ryorna. Även de var designade av kända formgivare.
De långhåriga ryorna, som ofta var ganska små i formatet, fick en hedersplats i hemmet. Där låg de just som små smycken och lyste, med mönster i många färger. Det förstärkte det konstnärliga intrycket.
Men ryan har inte alltid legat på golvet. Dess historia började i sängen, där den vävda och knutna ryan blev en ersättning för skinnfällen. Så småningom fick sängryan också hög status. Den knöts med prunkande rosor, livsträd och tulpaner efter barocka förebilder. Man låg inte längre under den, utan använde den enbart som prydnadsrya - överkast i sängen.
Idag finns ett stort intresse för alla slags ryor igen. Auktionshusen säljer 1700-talets prydnadsryor till skyhöga priser. Men ryorna från 1900-talets mitt är, även de, snart ikapp. Nytillverkade, stora och enfärgade ryor har också blivit inredningstrend i moderna hem. Dessa är numera maskintillverkade.
Folk går åter igen kurser för att lära sig knyta rya. Och museerna visar mattor av kända formgivare.
Cirkeln är, som vi ser, sluten och vi ser en ny ryatrend födas fyrtio - femtio år efter den föregående.

Engelsk utgåva av Uuve Snidares uppmärklsammade bik Hemma i Sverige 1900-2000. Följ med på besök i det svenska hemmet under 100 år. Vi börjar vid förra sekelskiftet i Stuckatörens hus och slutar med en trendig etta för det urbana 2000-talslivet, inredd av trion Claesson-Koivisto-Rune. Alla vackert fotograferade av Nisse Peterson. Vi får hälsa på hemma hos arkitekter, konstnärer, grosshandlare och barnfamiljer. I bostäder anpassade för sommarliv och stadsliv, och som består av många kvadratmeter och få. Sammantaget besöker vi ett drygt trettiotal hem. Gemensamt för dem alla är att de berättar om dem som bor där och om tidsandan när hemmen skapades. Här finns 60-talets spånplattemöbler, 40-talets Bruno Mathsson-fåtöljer, Myran-stolar, Stig Lindberg-koppar och tonåringarnas favorit - fladdermusen från 1950-talet. Här finns också ommålade second hand-hem, designade hem och minimalistiska hem. Alla har de idéer att förmedla till 2000-talets bosättare. De äldsta hemmen är i dag museer, några har möblerats upp i tidens anda, men de flesta är inredda och använda av sina ägare. Varje decennium presenteras med en utförlig historik över stilar, trender, formgivare och designers som dominerat årtiondet. Här berättas om influenser från utlandet och hur den industriella utvecklingen indirekt kom att påverka vår hemmiljö. Samt vad som orsakat tidens debatt och hur den rådande bostadspolitiken sett ut. Och nog har det svängt fram och tillbaka! Ta del av denna bildrika och inspirerande bok fylld med nutidshistoria, nostalgi, svensk designhistoria, som speglar hela 1900-talet. Efter bokens alla "hemma-hos-reportage" är det lätt ta med sig det bästa in i nästa århundrade.