Gogols ansikte

Rummet under golvet är den tredje och avslutande delen i en trilogi med namnet "De utsatta", där de två övriga är Huset vid Flon och Sjön utan namn. Här skildrar Kjell Johansson den mörka förhistorien. Det är en berättelse som direkt placerar in sig bland den svenska realismens mästerverk.

Titeln anspelar på ett hemligt rum i fattigstugan i Huddinge där de två barnen Nils och Emma Charlotta gömmer sig när verkligheten blir outhärdlig. Tiden är slutet av 1800-talet, barnens far har försvunnit och modern hotar hela tiden att släppa taget. Emma Charlotta är mormodern i Huset vid Flon, Kjell Johanssons succéroman om en familj i samhällets utkant, Nils är den bror som hon aldrig berättat för någon om.
Genom Nils berättas denna familjs gripande förhistoria. Nils gifter sig så småningom med Magda, en "tattarkvinna", och blir gårdfarihandlare och småkriminell med flera fängelsevistelser som följd. Under en tid på Långholmen träffar han Johan Johansson, Greven av Kransen, fadern i Huset vid Flon och får därigenom, utan att röja sig, inblick i systerns liv.
Nils och Magdas liv är fattigt och eländigt. De får tre barn, det första tvingas de lämna bort, det andra dör nästan direkt efter födseln och det tredje, sonen, dör också i unga år.
I det mörka och sorgliga lyser dock, försonande och starkt, den stora kärlek Nils och Magda hyser för varandra.
Romanen berättas under det som sannolikt är Nils sista dag i livet, han är just utkommen från fängelset och har bestämt sig för att trots allt söka upp sin syster för första gången sen deras vägar skildes i barndomen.
Med Rummet under golvet står det klart att Kjell Johansson är den verklige arvtagaren till de stora realistiska berättarna från 30-talet i dagens litteratur.

Maria räddas ombord på S/S Hoppet och överlever bland fripassagerarna endast för att hon kan användas som tvättrasa och snuttefilt. Och tro det eller ej: kapten Efraim Svartskägg, havens härskare och hamnkrogarnas konung, hamnar med Hoppet i sjön Trekanten i Stockholms förorter. Där finns också fader Oskar, f.d. syndare och sjömanspräst i Hamburg, som söker frid i en hotfull värld. Och Mor Mamma och Leffe Carlsson och gamle advokaten Svintrinius och många fler. Kring dessa hjältar och hjältinnor har Kjell Johansson spunnit en rövarhistoria som lånat inspiration från Piraten och Gogol, Astrid och Selma, ja varken Mårbacka eller Nobelpris saknas. Men som alltid annars hos denne författare finns det ett drag av svårmod bakom skämten, även om man den här gången får spana noga för att hitta det. Kjell Johansson har skrivit en rad romaner. Hans senaste, Huset vid Flon, (1997), blev en stor framgång hos såväl kritik som publik och belönades bl.a. med Ivar Lo-priset.

Kjell Johanssons barndomslandskap ligger i Midsommarkransen, strax utanför Stockholms södra tullar. Där, i en förfallen villa, lever familjen: en försupen och våldsam far som kommer hem från sjön - eller fängelset? Och en mor som hellre köper böcker på antikvariat än en omgång nya lakan. På övervåningen huserar mormor och morfar, ständigt i krig med svärsonen. Berättelsens öga finns hos den lille sonen, som tillsammans med sin syster tvingas lära sig att överleva i en värld där ingen är att lita på och där skuggan faller tung från folkhemsförortens nybyggda hyreshus där de "vanliga" bor. "Dickens, Dostojevskij, Strindberg, Harry Martinson, Ivar Lo-Johansson välkommen i gänget, Kjell Johansson!" skrev Eskilstuna-Kuriren.