Budfirmornas dolda arbetskraft

Vid en gejmingdator i en etta i Södertälje sitter Dennis och styr över cykelbud i en chatt. Han är dispatcher på Foodora och har till uppgift att driva på de bud som är för långsamma eller ber om raster, allt för att hålla igång flödet. Ibland tycker han synd om buden, lika ofta blir han irriterad på dem och kallar dem slöa, fuskare. Han liknar sig själv vid historiens slavdrivare, klämd mellan buden nedanför honom och ledningen ovanför honom. Avskydd från båda håll.

I uppföljaren till hyllade Cykelbudet flyttar Anders Teglund upp en nivå i hierarkin och skildrar en annars osynlig del av gigekonomin. Den nya boken Slavdrivaren är en mörk berättelse om ett samhälle med allt större segregation, där bekvämligheten hos dem som har det bra går före villkoren för dem som inte har. Om hur gamla mönster återupprepas ännu i vår tid.

– Boken handlar om hur det är att hålla i piskan, även om den bara är symbolisk, berättar Anders Teglund. Det handlar om att befinna sig i mellanpositionen i ett system där vissa människor tvingas arbeta under mycket hårda villkor. Det är en klämd position, hatad från båda håll. I boken får vi följa Dennis som arbetar som dispatcher, bakom skärmarna, på Foodora med att driva på bud som kör ute på gatorna. Parallellt med hans dag på jobbet löper en historisk essä som tar dig från antikens polisslavar till de amerikanska slavdrivarna och vidare in i vår tids disciplinering och digitalisering.

Din bok Cykelbudet blev mycket uppmärksammad, varför bestämde du dig för att skriva en uppföljare?

– När jag jobbade som bud hade jag kontakt med dispatchen nästan varje dag, men man var alltid osäker om det var en människa eller en robot på andra sidan. När Dennis kontaktade mig var mitt omedelbara svar: “Va, finns du, på riktigt?”. Han ville visa arbetet från sin sida och jag följde med. Det blev också ett sätt att visa hur ett modernt prekärt arbete bakom skärmarna kan se ut. För att använda Dennis ord: “Det är inte vackert.”

Vad har förändrats i vårt samhälle sedan den förra boken? Vad är sig likt?

– Pandemin har släppt och vi har gått in i både en djup ekonomisk kris och påverkas av ett krig i Europa. Frågan kring AI har blivit allt mer akut. Med min bok vill jag belysa hur arbete nära algoritmer kan vara dolt, men också hur det kan upplevas. På senare år har det visat sig att det arbetar miljontals människor med att täcka upp där algoritmerna inte klarar av. Folk arbetar som “innehållsmoderatorer” åt Facebook, sitter och rensar bort extremt grovt videomaterial. De arbetar med att lära upp artificiell intelligens. Eller med andra dolda sysslor i tech-industrin, som exempelvis Dennis. I utvecklingen finns en oro inför att vi ska bli "slavar under artificiell intelligens", och den frågan kan man grubbla mycket kring. Varför refereras det så ofta till ordet "slaveri"? Tiderna förändras, men slaveriets spöke tycks på något vis ha överlevt. Hur ser kopplingen mellan AI och slaveriet ut?

Vem hoppas du ska läsa boken?

– Precis som med Cykelbudet så riktar jag mig till en bred samhällsintresserad allmänhet. Boken handlar om att det finns människor som jobbar i det fördolda där vi tror att robotarna klarar sig själva. Man får lära sig något om hur arbetslivet kan se ut för många arbetare som jobbar med att täcka upp där algoritmerna inte räcker till. När man har läst boken så har man fått till sig en kortfattad historik över kopplingarna mellan slaveri och kapitalistisk industri, berättad med de privilegierade undersåtarnas perspektiv.