Charlotte Al-Khalili: ”Olivia krävde en huvudroll”

Din serie skiljer sig från typiska deckare genom att läsaren får följa en åklagare som huvudkaraktär. Vad fick dig att göra det valet?

– Jag älskar kriminalromaner, och jag har alltid varit fascinerad av vad som händer i utredningarna. Fallen ska byggas upp, beviskedjan ska hålla och någon ska dömas. I många böcker hamnar åklagarna i bakgrunden, men det är de som är förundersökningsledare och sedan ska driva åtalet, så deras roll är intressant att skildra.

– Men Olivia är ingen typisk åklagare. Hon är rullstolsburen och ofta en underdog i de rum hon rullar in i. Hon vet att människor har en förutfattad bild av henne, och blir ofta avfärdad som oviktig eller ofarlig. De vet inte hur smart hon egentligen är, och ingen vet hennes största hemlighet – att hon håller på att lära sig att gå. Förutom läsarna.

Läsarna får träffa Olivia Oldenheim redan i din första bok Malström. Visste du redan då att du ville skriva en serie med henne, eller växte hon som karaktär under skrivandets gång?

– Jag hade ingen tanke på en serie från början, utan det har utvecklats allt eftersom. Olivia var den karaktär i Malström som läsarna verkade vara mest nyfikna på, och jag tänkte att hon var perfekt för att driva handlingen i När allt är över. Sedan ville jag skriva berättelsen om programledaren Martin Quist, den charmiga fullblodsegoisten vars liv faller i bitar när han blir anklagad för mord. Den berättelsen har levt i mitt bakhuvud under flera år, och ursprungligen hade Olivia en biroll. Men Olivia krävde en huvudroll, och boken blev Där ingen letar.

Olivia har själv blivit utsatt för ett brott, vilket resulterat i att hon nu är rullstolsburen. Hur har den erfarenheten påverkat henne som åklagare? Är hon bättre nu, med en större förståelse för brottsoffer?

– Jag skulle säga ja, men Olivia skulle nog protestera högljutt. Hon är egentligen ingen sentimental person. Men det är klart att hennes erfarenhet har förändrat henne. Hon vet hur det känns att förlora något, att få sitt liv förändrat över en natt. Hon vet att rättvisa på papper inte alltid betyder rättvisa i verkligheten.

– Men olyckan var inte bara en tragedi. Om den aldrig hade hänt, hade hon antagligen gift sig med fel man och fått ett otillfredsställande och olyckligt liv. Istället gav kraschen henne något annat: en stark känsla för rättvisa och upprättelse och ett jobb på åklagarkammaren där hon faktiskt kan göra skillnad. Och kanske väntar en ny kärlek i hennes liv...

Du har skrivit både fristående böcker och nu en serie – är det lättare med en serie där karaktärerna redan finns? Eller blir det en svårighet att utveckla karaktärer som redan har växt i en bok?

– Det är en mix – i varje ny bok tillkommer några nya karaktärer och miljöer, och gamla faller bort. De människor som blir kvar får läsarna lära känna bättre, och jag tror att de också kommer att ändra sin uppfattning om somliga... Olivia själv är svår att stoppa. Hon har så många egna idéer. I den senaste boken har hon till exempel börjat träna boxning. Och emellanåt sticker hon iväg och gör saker jag inte alls planerat och då är det bara att försöka hänga med.