Debutroman om att försöka hitta hem

I Amanda Lundetegs debutroman Arvet du fick möter vi Alexandra, en ung chef som tidigt förstod att hon kunde gå hur långt som helst. Att hon en gång adopterats från Sri Lanka är något hon försöker att inte tänka så mycket på.

– Alexandra går i barntankar och har börjat fundera över sin etnicitet, berättar Amanda Lundeteg. Hon är adopterad men vet inte mycket mer om sin bakgrund än att någon av hennes föräldrar är från Sri Lanka. Därför gör hon ett dna-test, för att ta reda på mer om sitt ursprung, och det mest oväntade händer. Hon dna-matchar med en 70-årig man vid namn Kapila i Miami. De inleder en intensiv kontakt och deras relation tar henne ut på okänt vatten.

– I början av berättelsen är Alexandra väldigt glad, tacksam och adoptionsnöjd. Men i takt med att hon börjar grotta mer i sitt förflutna börjar hon också ifrågasätta både sig själv och sina närmaste. Nya vänner kommer in i Alexandras liv och får henne att öppna ögonen. Medvetenhet om rasism och adoptionskritik växer fram och med det kommer också massa sorg och ilska. Till slut reser hon till Sri Lanka för att verkligen förstå vem hon är och vad hon kommer ifrån.

Hur kom den här berättelsen till dig?

– Boken är inspirerad av verkliga händelser så det finns vissa likheter mellan Alexandra och mig, men fiktionens frihet har gjort det möjligt för mig att komma närmare något verkligt sant. Det har bland annat varit viktigt för mig att väva in flera adopterades och flera icke-vita personers perspektiv och erfarenheter i den här berättelsen så därför blir Alexandras och mitt förlopp ganska olika. Trots att det inte är en självbiografi så har det ändå varit väldigt läkande att skriva boken. Det känns som att jag har återtagit Sri Lanka i mitt liv och som att både mitt jämtländska arv och mitt Sri Lanka-arv kommer leva vidare efter mig. 

Du är vd för stiftelsen Allbright. Finns det något därifrån du tagit med dig in i skrivandet, och vice versa?

– Absolut, boken berör ganska komplexa ämnen och begrepp som jag föreläser om i mitt dagliga arbete på Allbright. Genom boken får jag nu i stället gestalta detta och på så vis tror jag att allt det som kan verka svårbegripligt upplevs som betydligt mer tillgängligt. Med föreläsningar och rapporter kan man nå visst långt, men jag tror att det är genom gripande berättelser som människor blir berörda på djupet. Jag hoppas att Alexandras ögonöppnande förlopp även ska bli läsarens ögonöppnande förlopp.