Emelie Schepp om att göra sin hemort till en deckarstad

I Emelie Schepps nya spänningsroman Hundra dagar i juli möter vi utredaren Maia Bohm, som flyttar till Motala med sin familj. Väl där möter hon polisen Greg Wallin, och tillsammans dras de direkt in i ett fall som har kopplingar till ett gammalt fall. Samtidigt gör Maia allt för att hjälpa sin trettonårige son Tim, som ligger på sjukhus i akut behov av ett nytt hjärta. För varje dag som går blir han allt sämre, och när hon inser att hon måste lösa båda fallen för att rädda livet på honom, låter hon inget stå i hennes väg.

– Jag har burit på den här berättelsen väldigt länge, berättar Emelie Schepp. Idén kom ur ett samtal jag hade med två goda vänner som jobbar som poliser. De berättade om dilemmat som kan uppstå när det finns potentiella organ som kan rädda liv genom donation, men samtidigt råder det oklarheter kring dödsfallet. Om polisen väljer att prioritera en rättsmedicinsk utredning kan det hindra möjligheten till organdonation. Å andra sidan, om polisen skulle ge grönt ljus för organdonation utan en fullständig obduktion, kan det riskera att viktig bevisning går förlorad i ett potentiellt brottsfall. Polisen måste alltså väga behovet av en korrekt brottsutredning mot möjligheten att rädda liv genom organdonation. Och en kropp kan rädda åtta liv, så beslutet kan få stora konsekvenser.

Boken utspelar sig i Motala, din hemstad. Hur var det att skriva om en sådan bekant plats?

– Jag är född och uppvuxen här och har flyttat tillbaka. Det har varit en spännande utmaning att förvandla min hemstad till en deckarstad. Man tycker att man kan sin stad, men när man väl ska använda vissa platser inser man att byggnader man minns kanske inte finns kvar, att avstånd kanske inte stämmer. Så det har krävts mycket research för att få allt att stämma, inte bara om Motala, utan också om organdonation och transplantation, som är ett komplext ämne.

Den här boken är din första fristående, efter sju böcker hittills om Jana Berzelius. Hur var det att skriva något helt annat?

– Min första känsla var: åh, vad roligt och härligt att få tänka ut helt nya karaktärer. Men det var betydligt svårare än jag trott att börja om från början. Jag har jobbat hårt med att skapa engagerande karaktärer med olika bakgrundshistorier och personligheter, och nu håller jag tummarna för att läsarna och lyssnarna ska älska berättelsen om Maia och Tim lika mycket som jag gör.