Jenny Aschenbrenner

Foto: Kajsa Göransson

Utforska författaren

Jenny Aschenbrenner är litteraturkritiker och kulturskribent, samt redaktör för tidskriften Med andra ord. Den enda vägen är upp, baby är hennes debut.

Utgivning

Om boken

"En högst levande roman som sällan står stilla, som virvlar och snurrar omkring. Här finns en spänst och en nerv som inte släpper taget."
Svenska Dagbladet"En finkalibrerad, suggestiv roman i all sin mänskliga fulhet."Borås Tidning"ett flyt i skrivandet som är lätt att ryckas med i, skeenden där texten pyr av självklar intensitet"Dagens Nyheter"Människorna skrivs fram med öm blick. Och när hon släpper loss och låter Erikas minnen spurta fram över sidorna lyckas hon verkligen fånga de fnittriga tonåren med häxblandningar och halsbloss."Göteborgs-Posten"Rättframt i sin skönhet, men även brutalt i det våldsamma och i det sköra. Helhetsbetyg 5 av 5."BTJErika har just fått beskedet att hennes barndomsbästis Paula är död. Beskedet väcker till liv minnen om allt de gjorde tillsammans som barn, om miljonprogramshusen där de växte upp, om världarna som öppnades och utforskades, men också om den händelse som Erika försökt glömma, händelsen som förändrade allt. Som gjorde att Paula och Erika försvann från varandra.
Det bor många i de där stora grå husen. Här finns mannen som inte talar med någon annan än med sin hund och som även han bär på en sorg och en skuld från förr. Och här finns kören av de andra som bor i trappuppgångarna – ungarna och morsorna, som iakttar och skvallrar, som är nyfikna, omtänksamma och elaka. 

Jenny Aschenbrenners skönlitterära debut handlar om människor som lever sina liv i skuggan av ett svek och om vad det gör med dem. Den enda vägen är upp, baby är en roman om barndomens platser, om åldern när allt känns möjligt. Om flickor som först äger världen och sedan blir bestulna på den.

Läs mer

Jenny Aschenbrenner

Den enda vägen är upp, baby

Recensioner

”En finkalibrerad, suggestiv roman i all sin mänskliga fulhet”

”Aschenbrenner målar med orden, det är ett vindlande, skimrande, suggestivt och skitigt flöde. Flera gånger känner jag lukter, alltså rent fysiskt med min egen näsa. Måste leta fram deodorant, kolla att inget står och bränner vid i köket fast jag vet att jag aldrig lagar mat. Detaljerna från 70-talistens uppväxt är verkligen inte nya, men språket de lindas in i är eget, finurligt. Till och med det uttjatade fenomenet "porrtidningar i skogen" (i Brämhult låg de i ett traktordäck i stora pulkabacken) blir något som känns nytt.”

Borås Tidning

Nyheter

Foto: Kajsa Göransson

17 januari 2025

Jenny Aschenbrenner om att romandebutera: ”Total frihet”

IntervjuerNyheter