Louise Boije af Gennäs: Det går inte att få allt utan att göra någon illa

25 år efter succén med Stjärnor utan svindel har Louise Boije af Gennäs än en gång skrivit en drabbande relationsroman som ställer kärleken i centrum. Ska man följa sitt hjärta till varje pris – även om man riskerar att förstöra livet för andra?

I den nya romanen Stjärnfall – som vi ger ut tillsammans med en nyutgåva av Stjärnor utan svindel – möter vi Julia och Gabriel som lever ett tätt sammanflätat liv med sina nära vänner Eva och André. Deras gemensamma barn har vuxit upp nästan som syskon, de äter middagar tillsammans, firar högtider och är gudföräldrar åt varandras barn. Men plötsligt förändras allt. Julia och André inser att de har starka känslor för varandra och tvingas ställa sig frågan om de är villiga att offra allt för kärleken.

Två familjer står i centrum i din nya roman. Kan du berätta något om vilka de är?

– Det är två familjer som bor och arbetar och studerar i Stockholm. De är nära vänner både vuxna emellan, bland ungdomarna och korsvis mellan vuxna och ungdomar. Man är helt enkelt tajta åt alla håll, nästan som en stor familj. Personerna i de båda familjerna är sympatiska och vill varandra väl, men ibland blir livet ändå inte som man tänkt sig.

Det som inte får hända händer. Julia, mamman i den ena familjen, blir förälskad i André, pappan i den andra familjen. Hur ska de hantera detta?

– Det är just det som är frågeställningen: hur gör man när man älskar och bryr sig om många människor samtidigt, åt olika håll? Det går inte att få allting utan att göra någon illa.

Julia söker hjälp av sin äldre kusin Sophie, som vi mötte i Stjärnor utan svindel. Samtidigt måste Julia bestämma sig för om hon är villig att göra samma sak som Sophie när hon tjugofem år tidigare trotsade alla normer och konventioner för att leva helt på sina egna villkor.

Sophie och Kaja, som vi också känner från Stjärnor utan svindel, dyker upp i viktiga roller i romanen. Åren må ha gått men man känner ju verkligen igen deras dynamik, eller hur?

– Det finns fortfarande både likheter och stora motsättningar mellan Sophie och Kaja, som handlar om klass, kön och många andra frågor. Jag tror att det ofta är just i den spänningen mellan oliktänkande – på arbetsplatser, i skolor, i våra privatliv – som nya lösningar skapas och dyker upp.

Vad var det som gjorde att du ville återbesöka dina karaktärer från Stjärnor utan svindel, så här tjugofem år senare?

– Jag får ofta frågan om hur det gick för dem. I det här fallet handlar romanen om två heterosexuella familjer, och just därför kändes det extra viktigt att plocka in Sophie och Kaja som ett exempel i bakgrunden på hur man också kan leva. Jag tror på mångfald och på att de flesta av oss inte bör stoppas in i några ”bokstavsgrupperingar” – människan är mycket större och mer komplicerad än så. Ibland inspireras vi just av det främmande för att hitta nya lösningar till våra egna, invanda problemställningar.

På många sätt är det ju ett helt annat samhälle som den nya romanen utspelar sig i, håller du med om det?

– På många sätt, ja, men inte på alla. Jag tror fortfarande att det kan vara svårt att komma ut som homosexuell, inte minst när man är ung, och att vi alla borde tänka oss för när vi förhåller oss till varandra. Samhället har blivit mer bejakande inför mångfald och olika sätt att leva, men alla individer har inte blivit det – ibland snarare tvärtom.