Nina Ulmaja upptäcker en annan sida av Edith Södergran

Nina Ulmaja ville veta mer om fotografen Edith och började skriva brev till henne. Brev som till en början kretsar kring fotografi men som snart kommer att handla om deras gemensamma bakgrund: om hemlandet Finland, om ryssrädsla, krigsminnen, klassresor och nedtystade familjehistorier.

– En annan Edith var tänkt att bli en bok om Edith Södergrans fotograferande, men växte till en bok inte bara om henne utan om främlingskap, konstnärskap, migration och förhållandet mellan Sverige och Finland, i dåtid och nutid, berättar Nina Ulmaja. Det fanns oväntat många paralleller i vår tid med det som hände i Ediths: lungsjukdomar som härjade, krig, flyktingar, det stora intresset för fotografi, för det andliga och naturen.

En annan Edith är en insiktsfull och nyfiken berättelse om identitet, historia, mod och självständighet. Det är också en vacker bok med 180 av Ediths egna fotografier. Brevberättelsen ger en ny bild av en ung kvinna med både penna och kamera som levde för hundra år sedan, i en tid som på många sätt liknar vår. Nina Ulmaja berättar hur boken växte fram:

– Jag arbetade med formgivningen av Stina Ekblads biografi där det fanns ett par fotografier av Edith Södergran. De blev ett frö till att djupdyka i hennes bildskatt. Jag började studera fotografisk historia på konstfack som fördjupning för att förstå på vilket sätt Edith och hennes mamma fotade och framkallade bilder. För att förstå en fotografs bilder, behövs  kunskaper om både tiden och den miljö hon verkade i. Det var här jag insåg att denna bok även behöver innehålla åtminstone en del om Finlands historia. Det ger en annan syn på Edith Södergran än jag tänker att man har från en svensk horisont. Hon är uppvuxen i S:t Petersburg och levde större delen av sitt liv i Raivola i Finland förutom de årslånga resor hon gjorde till Schweiz och sanatorier där. Hon besökte endast Sverige ett par gånger på vägen ner till Schweiz.

– Jag ville inte heller göra ytterligare en bok om poeten Södergran, utan verkligen rikta mig till fotografen Södergran. Jag började skriva brev till henne och tänker att läsaren kan se en del av hennes svar genom att se på bilderna. Hon var en fenomenal fotograf och provade både olika kameror och fototekniker. Min ambition med En annan Edith är att placera hennes bilder även i ett fotohistoriskt sammanhang, och upprätta Edith Södergran som den ambitiösa fotograf hon var.

Vad har du för relation till Edith Södergran?

– Numera finns hon med i mina tankar nästan dagligen. Hon blev väldigt levande för mig i och med att jag läste så mycket om henne under bokprocessen och verkligen i detalj studerade hennes bilder. Jag hade ju i mina unga vuxenår läst hennes poesi, men även jag gått på myten om henne som en romantisk isolerad poet i den finska obygden. Nu trädde en helt annan Edith fram, en kosmopolit, en engagerad feminist och en väldigt rolig brevskrivare.

Var det något i arbetet med boken som överraskade dig?

– Den största överraskningen var att jag via finska forskare fick fatt i vad som hänt min egen farmors far som emigererade till Ryssland 1922. Sökandet efter Ediths fotografier ledde in mig på spår som berättade min egen släkthistoria. En historia släkten varit både mycket tyst och ovetande om.