På promenad med: Daniel Björk

Adam, huvudpersonen i Daniel Björks debutroman Drivet, är framgångsrik, lyckad och effektiv. Han bor och arbetar i Stockholms innerstad och lever sitt liv enligt en inrutad modell där all tid används effektivt och med maximal utdelning. Han konstaterar att om alla levde som han skulle samhället också fungera perfekt.

Adam har skrivit ”Kontrakt Lagom”, ett manifest som han menar kommer att förändra hela samhället. När han möter en mystisk person på en urspårad fest dras han snabbt in i något som inte längre går att kontrollera. 

Vi tog en promenad med Daniel Björk på Skeppsholmen i Stockholm.

Kaos spelar en roll i din roman. Både stävjandet, eller tämjandet, av kaos och jakten på kaos. Håller du med?

– Kaos spelar absolut en stor roll i romanen. Det är ett tema som uttrycks och utforskas både som motsats till kontroll och som ett naturligt tillstånd. Jag tycker att det är ett spännande ämne och funderar på hur vi på ett sätt fruktar det kaotiska men ofta dras till det, kanske även mot vår vilja.

Adam drivs väldigt mycket av kontroll och en vilja till perfektion. Delar du den längtan? Många i vår tid verkar ju göra det – varför tror du att det är så?

– Jag tror många upplever mig som kontrollerad och även effektiv som ju är en av Adams besattheter. Men jag har nog aldrig varit en perfektionist. Och jag har en väldigt hög toleransnivå för när saker och ting omkring mig är utom kontroll. Så jag delar inte Adams längtan och vilja till perfektion. Men samtidigt är det omöjligt att röra sig i det här samhället utan att ha åtminstone en pragmatisk inställning till dessa värden. Det är låg status att sakna kontroll medan perfektion anses åtråvärt, och i takt med att vi lever våra liv på sociala medier har vi allt fler tillfällen att putsa på vår fasad. Som arbetande människa lever vi i komplexa och stressiga flöden – att släppa greppet är ibland omöjligt.

Man kan läsa Drivet som en rolig roman, inte minst i sina observationer av ett Stockholm som är fullt av influencers, reklammän och Maseratimän. Var det befriande att skriva om människor som du – som bor i Paris – befinner dig lite på armlängds avstånd ifrån?

– När man bott utomlands ett bra tag så får man en annan blick på sitt hemland. Det är inte alltid en snäll blick, men den kan också vara romantiserande. I mitt fall tenderar den att fastna på beteenden, estetik och värderingar som jag inte längre förstår mig på eller som framstår som absurda. Så ja, det har varit ett slags processande av min relation till Sverige, och via Sverige, till samtiden. Skräckfylld förtjusning hela vägen!

Du har skrivit om din huvudperson Adam länge vid det här laget. Han är ju en väldigt osympatisk person i grunden: politiskt är han fascist, och han verkar inte vara helt lätt att ha att göra med privat heller. Känner du att du ändå har kommit nära honom? Gillar du honom, och vill du att läsarna ska göra det?

– Jag tänker att många skulle gilla Adam om de träffade honom, man förstår ju när man läser romanen att han har ett någorlunda normalt liv, åtminstone inom arbetet. Han är osympatisk för vi vet saker om honom men samtidigt är han inget monster. Det har varit viktigt för mig att han i all sin upplevda perfektion ska uppvisa sprickor i fasaden. Jag känner en ambivalens inför Adam, jag ömmar för honom och det är nästan så att jag mot min vilja hoppas att han ska lyckas med sitt projekt att ”väcka svenskarna”. För mig är det också mer skrämmande som tanke än om han hade varit rent igenom ond och vidrig. Nu är det mer en reflektion av hur jag tycker det är i Sverige: att människor med frånstötande tankar och åsikter är kollegor, grannar eller ragg.

Världen hinner förändras medan en roman skrivs. Kändes det ibland nervöst att skriva en samtidsroman, och en som utspelar sig bland människor som är väldigt upptagna av trender? En influencer i romanen uppfinner ju en hjälmväska till exempel, är det något som du tänker skulle ha kunnat hinna hända i verkligheten, innan boken kom ut?

– Det har varit en ständig oro och skräck! Sedan är det så att nästan allt i romanen, hur skruvat jag än tyckte det var när jag skrev det, har visat sig existera i någon variant. Modeller har redan burit väskor på huvudet på catwalken i Paris. En stor svensk influencer gjorde nyligen reklam för trygghetslarm. Samtiden är mycket mer absurd än vi tänker och mycket av det som upplevs som knasigt är trots allt verklighet. Men det som har varit svårt under arbetet är att förhålla sig till fenomen som Clubhouse som blev enormt stort plötsligt. Ska man ha med det eller inte? Jag tänkte då att det var alltför samtida och jag hade rätt. Men Instagram skulle kunna sluta med Stories imorgon och det skulle datera romanen direkt. Jag tror ändå jag har lyckats ganska bra.

Adam har ett ohälsosamt starkt intresse för Taylorismen. Hur hamnade det i boken? Vad går det ut på?

– Taylorismen är en managementteori om hur man skapar effektiva arbetsflöden som formulerades av Frederick Winslow Taylor i slutet av 1800-talet. Jag ville att Adam skulle ha något slags idol inom effektivitet och fastnade snabbt för Fred Taylor. Precis som Adam skrev han ett dokument om effektivitet, precis som Adam var han övertygad om sin teori och missionerande om att saker och ting skulle bli bättre om allt blev effektivare.

Det finns ett visst spänningselement i Drivet. Den är också på sätt och vis en idéroman. Vad var viktigast för dig när du började skriva, idéerna eller romanformen? Och har det förändrats under skrivandets gång?

– Det började med en grundläggande, väldigt bred idé, men det var Adam och hans värld och val som blev avgörande för berättelsen. Genom Adam kom spänningselementet in, samtidigt som det är han som är navet för idéerna. När jag hade skrivit färdigt tänkte jag att gud vilken omodern roman jag har skrivit – den kändes väldigt skild från mycket i den svenska samtidslitteraturen, men det kanske är bra?

Det finns också ett litet inslag av kärlekshistoria i romanen. Eller?

– Ja, eller finns det kanske två kärlekshistorier? Men jag förstår vad du tänker på och relationen Adam har till sin vän Felix är eller blir ju allt mer svårdefinierbar under romanens gång. Samtidigt är väl frågan vad det handlar om mellan dem, är det kärlek, är det begär, är det något annat? En sak är i alla fall uppenbar och det är att känslor och relationer är svårt för någon som Adam. Finns det något sådant som effektiv kärlek?