På promenad med: Nike Åkerberg

Vi möter upp Nike Åkerberg i Malmö, dit hon precis flyttat tillbaka efter två år i Skurup. Hon arbetar som bildkonstnär, främst med måleri och är utbildad på konstakademin i Köpenhamn. Hon pluggar till sjuksköterska och Däggdjur är hennes debutroman.

– Jag kände plötsligt en stark längtan efter att skriva och bestämde mig då från en dag till en annan att skriva en bok. Jag hade egentligen ingen tydlig idé från början och jag har aldrig skrivit tidigare men det var inget problem för jag tycker så väldigt mycket om att vara nybörjare. Ju längre man sysslar med något desto fler regler tenderar man att sätta upp för sig själv. Det är så dumt men verkar oundvikligt. Som nybörjare slipper man navigera runt alla dessa regler och kan istället bara ta riktning rakt fram och det var väl det jag gjorde, rusade rakt fram och in i skrivandet och berättelsen.

– För mig var det också väldigt skönt att inte själv veta vart berättelsen skulle ta vägen utan bara hitta på allt eftersom vilket resulterade i en otroligt lustfylld process där jag hela tiden behöll nyfikenheten på berättelsen genom att själv undra: hur ska detta sluta?

I boken möter vi Clementine, vem är hon?

– Clementine är poet. Hon bor med sina två barn och deras pappa i Malmö. I boken får vi följa henne under ett år då hon mentalt befinner sig i fritt fall. Hon är sjukskriven eftersom hennes barndom tröttat ut henne och plötsligt blir hon hotad av utförsäkring hos Försäkringskassan. Clementine har ett otroligt drastiskt sätt att se på världen och att ta sig an situationer och människor. Jag upplever att man aldrig riktigt vet var man har Clementine samtidigt som man på ett annat sätt vet exakt var man har henne. Så är det med Clementine hela tiden, att hon är både och: ärlig och oärlig, stark och svag, enerverande och oemotståndlig.

– Jag tror att Clementine har varit trött väldigt länge men inte låtit någon förstå det, kanske inte heller själv förstått det. För Clementine själv, tror jag, att det är en enorm chock att plötsligt inte alls hålla ihop längre.

– Dock är hon väldigt medveten om vad en sjuk mamma kan orsaka sina barn vilket gör att hon anstränger sig extremt mycket för att barnen ska påverkas så lite som möjligt. Hon lyckas inte hela tiden men hon lyckas nog ändå ganska mycket bättre än vad hennes egen mamma gjorde. Clementine är väldigt mån om att vara en god mor och att inte låta sina barn växa upp och bli så trötta som hon. Adam, däremot, är Clementine inte alls lika rädd om, vilket resulterar i att det mer eller mindre plötsligt blir Adams jobb att ta hand om henne.

Clementines mamma är född i ett laboratorium och hon behöver mycket kärlek av Clementine, mer än andra mammor?

– Vad Clementines mamma egentligen har varit med om är lite av ett mysterium både för läsaren men också för Clementine. Som barn kan det vara svårt att förstå sina föräldrars trauman, de kan kännas väldigt abstrakta. Att vara född i ett laboratorium är mammans sätt att konkretisera att hon kommer från något kärlekslöst, kallt och hårt. När Clementine är barn ser både hon och hennes mamma det som Clementines uppgift att kompensera för mammans karga uppväxt. När Clementine senare själv blir mamma börjar hon ifrågasätta både sin mamma och den uppgiften.

Du skriver om rädsla och att det i boken är något som går i arv från mor till dotter?

– I Clementines fall är det så att rädslan från början kommer från hennes mamma och det är anledningen till att rädslan blir så svårlöst. På ett sätt spelar det liksom ingen roll om Clementine går i terapi för hon sitter inte riktigt själv på svaren. Jag tror att rädsla som ärvts och lärts in i en människa sedan ung ålder blir något som den sedan måste förhålla sig till hela livet, lära sig att leva med. Ibland kan ju rädsla medicineras bort men i Clementines fall är det inte så enkelt eftersom hon är väldigt rädd för medicin.

Vad tror du är anledningen till att Clementine ofta känner behovet av att kontakta Giftinformationscentralen och 1177? Och varför känner hon oro för Försäkringskassan och sina erfarenheter av sjukvården?

– Clementines ångest är väldigt ofta relaterad till hennes egen hälsa. Hon är livrädd för att bli sjuk och dö. Ständigt tror hon sig ha drabbats av någon ny farlig sjukdom. Att ringa 1177, giftinformationscentralen och fara iväg till akuten tillhör hennes vardag. För stunden hjälper det att få höra sjukvårdspersonal säga att hon inte är sjuk, inte ska dö, men snart blir hon rädd igen och hela dramat återupprepar sig.

– Att Clementine är orolig för Försäkringskassan beror på att hon inte längre klarar av att försörja sig själv utan är beroende av sin sjukpenning. Försäkringskassan tycker dock att Clementine varit sjuk för länge och vill kontrollera henne och hennes sjukdom för att se om hon verkligen inte är mer arbetsför än hon påstår. Att vara så psykiskt belastad som Clementine är och samtidigt bli granskad och misstrodd gör henne ännu sjukare och tröttare men väcker till slut också ett behov av att stå upp för sig själv inför försäkringskassan men också inför sin mamma.

Clementine verkar vara i konstant rörelse och press, både fysiskt och mentalt. Hur hanterar hon balansen mellan dessa krav och sitt inre liv?

– Clementine har levt under stark mental press under hela sitt liv och även om hon ger ledtrådar kring att hon tidigare klarat den pressen så är det nog något hon hanterat just genom att också konstant försöka vara i fysisk rörelse. Själv säger hon att hon ständigt rör på sig, är ute och går, för att slippa bli tjock men jag tror också verkligen att det är ett av Clementines sätt att hantera sin ångest. Sedan är Clementine verkligen livrädd för att bli tjock men att kontrollera sin vikt faller väl också inom klassisk ångesthantering.

Vilken roll spelar Clementines vänner i hennes liv, och varför tror du att de undviker att fråga om hennes barndom?

– Att vännerna inte frågar om hennes barndom tolkar Clementine som ointresse men det behöver faktiskt inte alls vara så. I allmänhet tror jag att folk ibland kan låta bli att fråga djupt privata saker av respekt. Det är svårt det där, för på ett sätt är det ju respektfullt att inte fråga och på ett annat sätt kan frågan fungera som en tillåtelse för någon att få lov att komma med sin historia.

– Sedan är Clementine en ganska ombytlig och svår person så det kan såklart också vara så att Clementine i sig är tillräckligt mycket att hantera och att om vännerna dessutom skulle behöva bära hennes barndom skulle det bli för mycket, för tungt.

Vad betyder titeln Däggdjur?

– I boken så finns hela tiden en dialog mellan det naturliga och det onaturliga och en ständig tanke och medvetenhet kring att vi människor är djur. Boken bärs också fram av starka drifter som känns nedärvda och ointellektuella som till exempel rädsla och viljan att föröka sig. Jag är intresserad av att ställa det konstlade, kontrollerade och civiliserade mot det vilda råa och driftstyrda och arbetar även mycket med det temat i mitt måleri.