Tyra von Zweigbergk: Jag hade spruckit om jag inte berättade
Debutromanen Plikt är en gripande berättelse om att vara förälder och att vara barn – om skörhet, styrka och kärlek.
I Tyra von Zweigbergks roman Plikt möter vi en kvinna som får ett barn och gör allt precis som man ska. Och till en början fungerar allt. Men när barnet inte längre klarar av att gå till skolan finns ingen hjälp att få, inget finns utom plikten att i tid infinna sig i skolbyggnaden som tidigare var det mentalsjukhus som kallades Dårarnas slott.
Samtidigt förstår kvinnan att det var just där hennes farfarsfar var inlagd långa perioder, hundra år tidigare.
– Min bok är kanske en slags undersökning, berättar Tyra von Zweigbergk. Den innehåller en berättelse om en pojke, och hans äldre släktingar sex generationer bakåt i rakt nedstigande led. Den handlar också om en kvinna som rör sig i Stockholm på 2020-talet och försöker hantera en svår tid i livet. ”Jaget”, kvinnan, letar efter samband, och låter de olika generationerna mötas över tid och rum, via en byggnad.
Hur växte berättelsen som blev Plikt fram?
– Den kom ur en personlig situation och upplevelse som jag var tvungen att berätta om, annars hade jag spruckit. När vår 12-årige son plötsligt en dag inte längre kunde gå i skolan, började en lång period av kamp. En cirkus av möten med olika instanser som inte kunde hjälpa oss. Kunskapen fanns inte, skyddsnäten fungerade inte för en familj med en så kallad ”hemmasittare”. Jag tänkte först göra en kortfattad bildberättelse av det, men ganska snart tog texten över och bilderna fick lämnas utanför. Sedan växte det bit för bit, vidgades till ett sökande bakåt i släktleden, i jakten på något slags svar. Det tog fyra år ungefär, och har varit ett spännande arbete.
Vad är Dårarnas slott för plats?
– Dårarnas slott är vad folk kallade mentalsjukhuset Konradsberg på 1800- och 1900-talet. Det byggdes 1855 och var ett påkostat och modernt projekt för som man sade ”samhällets mest olyckliga invånare”. Folk tyckte att det var så stort och praktfullt att det såg ut som ett slott. Mellan 1922 och 1935 vårdades min farfarsfar på sjukhuset. I dag ryms istället en skola i lokalerna, våra barns skola. Detta märkliga sammanträffande utgjorde på ett sätt startskottet för min bok och gav den sin form.
Relaterat
Om boken
Dagens Nyheter”Debutanten von Zweigbergk skriver klarsynt och känsligt om psykisk ohälsa både i sin egen nutidsvardag och i släktens historia.”Borås TidningEn kvinna föder ett barn, klär det i bävernylon och goretex. I skolan serveras ostpanerad kalkonschnitzel och alla glada familjer önskas trevlig helg. Men när barnet plötsligt inte förmår gå till skolan finns ingen hjälp att få. Bara plikten att infinna sig, i den stora byggnaden som tidigare var ett mentalsjukhus och kallades Dårarnas slott.Samtidigt förstår kvinnan att det var just där hennes farfarsfar var inlagd långa perioder. Samma korridorer, samma trappor, hundra år tidigare.Medan veckobreven fortsätter att obönhörligt trilla in och krisen växer vänder sig kvinnan till arkiven. Hennes farfar har gjort det till sin uppgift att dokumentera och förklara familjehistorien, som finns bevarad på Kungliga Biblioteket. Ur brev, artiklar och journaler reser sig en brokig skara människor som briljerat yrkesmässigt, men också fört en hård kamp mot mörker och svårmod.I sin debutroman utforskar Tyra von Zweigbergk med stor känslighet hur arv och förväntningar ramar in våra liv, nu liksom förr. Plikt är en gripande berättelse om att vara förälder och att vara barn – om skörhet, styrka och kärlek.
Läs mer
Tyra von Zweigbergk
Plikt