”Vad är lyrik?”

Foto: Elvira Glänte

Datum

12 December 2023

Foto

Elvira Glänte

Frågan hamnar på andra plats när Google sammanfattar de populäraste sökningarna i Sverige 2023.

Som vanligt så här års publicerar Google nu sin sammanfattning över de populäraste sökningarna under året som gått. 2023 hamnar förstås Israel och Palestina, elstödet, Lasse Berghagen och AI högt bland svenskarnas sökningar. Men något överraskande är kanske den sökfras som ligger på andra plats:

”Vad är lyrik?”

Enligt Google själva tycks frågans popularitet bero på det nationella provet som hölls i maj.

Vad är då lyrik? Vi bad Jenny Tunedal, förläggare på Norstedts och själv poet, svara på frågan.

– Lyrik är poesi, helt enkelt. Eller, så har det blivit med åren i alla fall. Lyrik, dramatik och epik är en gammal uppdelning av skönlitteraturen. Numera säger vi oftast prosa, eller rentav ”roman” om det som kallades epik, det vill säga berättande texter. Lyrik kan idag vara många saker, det är nästan lättare att säga vad som inte är lyrik än vad som är det.

– I samtidslyriken finns både prosalyrik, olika bundna former och fri vers, där texterna kan röra sig över sidan på alla möjliga sätt. Det finns också konceptuella dikter, listor och mycket annat.  Många poesiböcker som ges ut idag växlar mellan flera former, men samlas ändå under beteckningen ”lyrik”.

Om man vill läsa en lyrikklassiker, vad skulle du tipsa om då?

– Riktigt klassisk och fantastisk lyrik skrevs av Sapfo på 600-talet före Kristus, troligen för att framföras till lyra (därav namnet!).  Idag finns hennes dikter bara kvar som fragment. I all sin underliga trasighet är de bland det vackraste som skrivits om att vara en längtande, älskande människa.

– Att de är så fulla av hål och tomrum gör det är lätt för läsaren att få rum med sig själv. De finns i översättning till svenska av Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou, och även i väldigt fina översättningar till engelska av den kanadensiska poeten Anne Carson.

– Om man vill läsa en samtida klassiker finns nog ingen bättre än Sonja Åkesson, den svenska 1900-talslyrikens roligaste och sorgligaste poet, som gjorde dikter av reklamblad och veckotidningar, likaväl som av sitt eget hjärteblod.

Och den senaste lyriken då? Vad har Norstedts givit ut i år och vad kommer nästa år?

– I år gav Norstedts ut Fredrik Nybergs Ruiner. Andra häftet, Sara Hallströms Tvätta och bli tvättad, Karl Daniel Törnqvists Katedral av förtret, UKON:s Jag är ingen mördare, Kjell Espmarks Hemfärd till glömskan och Adam Zagajewskis Det sanna livet (översättning Irena Grönberg). I dem ryms både klokskap och humor, språklig skönhet och ett starkt motstånd mot världens och livets grymhet och orättvisor. När jag läser tidningen förlorar jag ibland allt hopp. När jag läser de här böckerna kommer det tillbaka.

– Redan i början av januari kommer 20-åriga Ali Alonzos första bok Jag tänker bli äcklig, som sedan följs av snart 80-åriga Ingela Strandbergs trettioförsta bok När jag var snö. Och i mars kommer Mariam Naraghis Jägmästarna säger.

– Jag ser fram emot alla tre så mycket. Om de har någonting gemensamt så är det kanske att de inte slösar bort en sekund av läsarens uppmärksamhet. Det händer saker hela tiden i de här böckerna. Oväntade, allvarliga, roliga, oroliga och stillsamma saker. De förtjänar att läsas länge och väl. Som lyriken gör.

Relaterat

Om boken

Mariam Naraghi betraktar det vardagliga med en blick som får verkligheten att skimra och välta. Här ser Medea sina barn komma tillbaka efter en pappavecka, en familj träd kör bil med en doft-person fäst vid backspegeln, ett oreokex blir en bild av litteraturens vita centrum, domkyrkan är ett stort, ruvande djur.
Hennes raka och till synes enkla dikter är ett slags mirakulösa lekar som kan utspela sig lite varstans; mitt i rondellen, på Ica Maxi, i den tappade laptopens krossade skärm, längs elljusspåret, hemma i en lägenhet. Naturen, drömmen och den irrationella gnistan i människoögat besegrar förnuftet och de gamla vanliga normerna för vad som räknas som vackert och viktigt. Det är rolig, orolig, och uppfordrande poesi: Tänk om livet är helt otroligt.Jägmästarna säger är Mariam Naraghis andra diktsamling på Norstedts och en stark och konsekvent fortsättning på hennes lyriska författarskap.Om hennes förra bok, Dikter (Norstedts 2021), skrev Aase Berg:”Ett pärlband av prosalyriska iakttagelser. Vardagens scenografi av tv-spel och skurhinkar, gångvägar och gymcyklar blir stoff till oväntade epifanier i Naraghis stilsäkra uppmärksamhet."

Läs mer

Mariam Naraghi

Jägmästarna säger

Om boken

Vinnare av Sveriges Radios Lyrikpris 2023
"Katten blev sjuk och dog en av vårens vackraste dagar.Det utlöste en stor vrede i mig över själva Försvinnandet, kattens och mitt eget. Vrede över naturensobeveklighet: begär, födelse, död.Javisst, det är det enklaste av allt verkligt vetande, men hur kunna nöja sig med det?Över kattens kallnande kropp såg jag hinnan som omger allt. Den kosmiska fosterhinnan.Vacker och oemotståndlig med sin motbjudande inbjudan till dans.Så går jag in och ut från återkomst till återkomst."

Läs mer

När jag var snö

Ingela Strandberg

När jag var snö

Om boken

"Som om gud finns. Som om ytterligare några förlamande spärrar i huvudet just brast.” – Rebecka Åhlund, Smålandsposten
”försvenskad indie sleaze eller ätstörd heroin chic-estetik i valfri Stockholmsförort” – Andres Lokko, ETC ”Lacan hade säkert älskat, för att inte säga "hatälskat", Alonzos högaffekterade poesi” – Sinziana Ravini, SvD ”En geriatrisk ynglings perfekt balanserade skevhet.” – Anna Hallberg, DNI Ali Alonzos Jag tänker bli äcklig störtar dikterna nerför sidorna, mot läsaren. De är rastlösa och intensiva, som om de vet att det är sent på jorden, att nu är allt som finns. Det lekfulla och associativa går inte att skilja från ett slags förbifartens allvar. Språkglädje är granne med avgrunden.I centrum finns ett både grandiost och ynkligt diktjag som ger allt för att störa och förföra, med ömsom fula, ömsom vackra bilder, berättelser, utfästelser och utrop. Han är rolig, men tänker bli äcklig, eftersom världen är äcklig. Han kan skriva, men tänker bråka, eftersom det är bråk.Det här är en poesi som skulle kunna kallas ung, men lika gärna gammal som gatan. Ali Alonzo skriver vidare på en post-beat-poesi där populärkulturella referenser, urbanitet, muntlighet och närvaro länge varit självklara delar av dikten. Samtidigt är det som om någonting gått sönder och satts ihop igen på ett helt nytt sätt. Jag tänker bli äcklig är en insisterande och ocool lyrik för vår tid.

Läs mer

Jag tänker bli äcklig

Ali Alonzo

Jag tänker bli äcklig

Om boken

"Så länge sedan blommans skede rådde
Så länge jag det allra minsta hänger kvar i livetförblir barnen såsom bundna invid leranOm en växt är oavhängigt ljusvad är då mörker"Fredrik Nybergs, nya bok, Ruiner. Andra häftet (XXIII–XLIV) består liksom den förra, Ruiner. Första häftet (I–XXII), av såväl poesi som prosa. I tre längre berättelser möter vi Richard som gång på gång såväl flyr från, som återinträder in i, det gemensamma, i kollektivet och i samhällsbygget. Berättelsen om Richard är insprängd mellan ett antal diktsviter och enskilda dikter som på olika sätt förhåller sig till det förgängliga, det försvinnande och det ohållbara. De talar om batterier, om Mose, om is och lera och mörknande insjöar, om gifter som sprids och liv som förskingras. Och inte minst om oro och längtan. Fredrik Nyberg debuterade med En annorlunda praktik 1998. Ruiner. Andra häftet (XXIII–XLIV) är hans tionde bok på Norstedts.

Läs mer

Ruiner. Andra häftet (XXIII-XLIV)

Fredrik Nyberg

Ruiner. Andra häftet (XXIII-XLIV)

Om boken

UKON återvänder äntligen till poesin, efter ett uppehåll på ett drygt decennium. Den nya diktsamlingen Jag är ingen mördare riktar blicken mot det orimliga, i livet och utsagorna om det. ”Jag har personligen aldrig använt mig av någon atombomb” försäkrar poeten och fortsätter: ”I morse mördade jag ingen, ingen innan lunch, ingen på eftermiddagen”. Okej, vi tror dig. Men varför upplever vi ett sådant obehag när någon ivrigt försvarar sig mot saker som ingen anklagat honom för?
Jag är ingen mördare är skriven med lika delar förtvivlan som gott humör. Det handlar om våld, åldrande och dödsdrift. Det handlar om mamma, halvfabrikat och oförmodade perspektivförskjutningar. "Tänk om alla jag känner dog och ingen längre visste vem jag var.Tänk om jag blir förlamad och stum och blind och döv samtidigt.Tänk om jag hade en siamesisk tvilling och den andre var en psykopatisk massmördare.Tänk om jag var tvungen att stiga på en liten ranglig, överfull båt utan flytväst och åka rakt över havet.Tänk om jag skulle försvinna ned i ett hål och hålet försvann.Tänk om jag blir exakt en dag äldre för varje dag som går."

Läs mer

Jag är ingen mördare

Ulf Karl Olov Nilsson

Jag är ingen mördare

Om boken

Sara Hallströms nya diktsamling kretsar kring vatten och kroppar. Vatten rinner som språk mellan fingrarna, händer tvättar, vätskor rinner in i och ut ur läckande kroppar. Kropparna är verktyg, både för det intima och det institutionella: allmänningen som strömmar genom kranarna, den queera gemenskapens glittrande överflöd av vätskor. Dikterna rör sig mellan upplösning och sammanfogning. Här finns handfaten och badrummen i vilka man blir till. Hål slickade med förståelse. Ett skimrande slem. Sug upp, svälja, spotta ut. En tvål i vilken språket inte når in.
Sara Hallström är poet och förskollärare, bosatt i Göteborg. Hon debuterade med Vi måste ha protein 2004 och har sedan dess gett ut sex böcker. För diktsamlingen Rötter smälter belönades hon med Mare Kandre-priset med motiveringen: ”sinnliga dikter där människor klyvs mitt itu av kollisionen mellan kärleken och förståndet”. Senast utkom Jag vill att mina barn ska tillhöra (2015).Om den skrev Lyra Ekström Lindbäck i Dagens Nyheter:”Det här är ingen liten dikt. Faktum är att jag tror att Sara Hallström är en av få samtida poeter som har potential att bli riktigt, riktigt stor. Det svenska litteraturfältet borde börja ge henne det erkännande som hon förtjänar. För här har vi en poet som inte bara har en unik riktning, hon är dessutom så öm och intelligent att hennes skrivande aldrig kommer att stelna.”

Läs mer

Tvätta och bli tvättad

Sara Hallström

Tvätta och bli tvättad

Om boken

Adam Zagajewski var en av Polens största poeter. När han gick bort 2021 hade han hunnit ge ut ett tiotal diktsamlingar, liksom ett antal essäsamlingar och två prosaverk.
Det sanna livet innehåller ett urval dikter ur hans två sista böcker. Det är poesi som rör sig mellan nuet och minnena, Europa och Amerika, den prosaiska döden och oväntade stunder av glädje.Emi-Simone Zawall har skrivit förord och dikterna är tolkade av Irena Grönberg.

Läs mer

Det sanna livet

Adam Zagajewski

Det sanna livet

Om boken

Giv oss Bröd men giv oss också Rosor, ropade strejkande amerikanska textilarbetare på 1910-talet. Brödet är det materiella, Rosorna det själsliga. Så säg att vi har Brödspråk och Rosspråk, samt en upplevelse av att det inte står rätt till med någotdera — att ens själva uppdelningen är förstockande: Vad ta sig till?
Katedral av förtret är att inte ha ett jobb att gå till, men att gå bland fjolårslöv, stubbar och stammar, och sätta sig därinne mittibland träden. Katedral av förtret är orden som inte flyger — de störtar och får släpas ut. Katedral av förtret är att krossas för att kunna tala ett språk som hör dig.

Läs mer

Katedral av förtret

Karl Daniel Törnkvist

Katedral av förtret

Om boken

Dags för uppbrott.
Jag stänger och låser lagårdsdörrn –det blev aldrig av att laga den.Och rosorna får vintern ta hand om.Jag kastar en samlande blick genom rummen,detta djup av vitt med gråblå nischeroch en mörknande spegel i fonden –en insikt målad av Hammershøi.Kjell Espmark (1930-2022) var en av våra största poeter. Hans sista diktsamling är en sorgesång lika mycket som en följdriktig fortsättning av de hyllade rolldikterna som inleddes med samlingen Vintergata (2007).

Läs mer

Hemfärd till glömskan

Kjell Espmark

Hemfärd till glömskan