”Den stora amerikanska romanen om något!”

I går kom, det för många överraskande, beskedet att årets Nobelpris i litteratur tilldelas den amerikanska sångaren och låtskrivaren Bob Dylan. En som tycker att utmärkelsen är självklar är Per Faustino, före detta Publicistisk chef på Norstedts Fakta och Dylan-kännare.

- Jag läste lite om de amerikanska förväntningarna, eller icke-förväntningarna, inför årets Nobelpris, att man tydligen var lite sur över att det är länge sedan en amerikan fått priset. Och att man hoppats att den stora amerikanska romanen nu äntligen skulle få sitt pris. Det har funnits många pretendenter på den titeln men ingen enskild författare har klivit fram som något självklart val och då tycker jag att det är roligt att man väljer Bob Dylans hela livsproduktion. Det är väl för fan den stora amerikanska romanen om något! Det är jättekul, tycker jag.

Du har sett en kvalitet hos Dylan, även i tryckt form?         

- Vi gav ju ut hans samlade sångtexter samtidigt som vi gav ut första delen av hans memoarer och de har tveklöst stora litterära kvaliteter. De är inte alltid så lätta att ta till sig. Men de är väldigt spännande texter, ofta i en till synes stream of consciousness, med symbolik och många hänvisningar till händelser inom amerikansk kultur och historia.

- Om du läser memoarerna så berättar han där framför allt om tiden då han som ung sprang omkring på och letade jobb på musikbarerna, en underbar skildring av 1960-talets New York. Han är något äldre än jag men på den tiden spelade även jag amerikansk folkmusik, men här i Stockholm – vi har samma musikaliska rötter: folkmusik, bluegrass, Woody Guthrie, Hank Williams, blues...

Du var med i arbetet att ge ut Bob Dylans memoarer?

- Ja, det var jättekul att få vara med om det. Vi fick plötsligt klart för oss att han hade skrivit första delen i en självbiografi, som totalt skulle bli tre delar. Vi köpte del 1, sångtexterna och en klippbok och fick option på del 2 och 3, och dom har vi väntat på nu i över tio år! Det har ryktats ibland att tvåan är på gång med det finns inga som helst tydliga tecken på det.

Tror du att de övriga delarna kommer?

- Kanske blir han lite sporrad nu, när han har fått Nobelpriset, att faktiskt ta tag i det. Det vore fullständigt underbart att få läsa fortsättningen på denna jävligt bra bok, absolut.

Många har förvånats över den här utnämningen. Hur tycker du att den nyfikne ska närma sig Dylans verk och gärning, det är ju en väldigt lång karriär?

- Kärlekssångerna är ju oerhört vackra och lättillgängliga, som Sara, To make you feel my love, I want you, och To Ramona. Andra riktigt storartade, och typiska, Dylansånger, som kanske kräver lite mer av lyssnaren är Like a rolling stone, Visions of Johanna och Tangled up in blue. Men det finns en Dylan för alla, han har gått igenom flera konstnärliga perioder än Picasso!

Hur tror du att akademien har resonerat?

- Jag hörde att de var eniga, jag vet inte om det stämmer. Jag tror att de alla har sett hans rent litterära kvaliteter. Det är trots allt texter även om de sjungs. Uppenbarligen kände de inte att någon av de amerikanska romanförfattarna räckte ända fram, men att Dylan gjorde det.

Och du håller med?

- Ja, det gör jag absolut! Som Dylan-älskare sen tonåren är jag partisk men det är självklart att jag håller med.