”Hotet att förlora allt upplevs som skrämmande”

Martin Engbergs fjärde bok, romanen En enastående karriär, kom ut häromveckan och har fått strålande recensioner. ”Jag är genuint road under hela läsningen av en roman som balanserar fint mellan rolighet, lätthet och ett medkännande berättande”, skriver till exempel Dagens Nyheters Malin Ullgren och Svenska Dagbladets recensent menar att Engberg skriver med en ”prosa som är stilfull men befriad från alla krystade försök att framstå som originell”. 

Boken handlar om Jonas som ska disputera i litteraturvetenskap, vilket dock slutar med platt fall under förnedrande former. Snart sätts hela hans tillvaro i gungning: det tar slut med flickvännen och han står utan bostad och framtidsplaner. Han tar sin tillflykt till sitt jobb på biblioteket och inleder en kärleksrelation med sin handledare. Snart vaknar tanken på revansch och upprättelse. 

En enastående karriär är en intellektuell underhållningsroman om allas vår rädsla för att misslyckas och att inte ens göra det särskilt övertygande. Vi bad Martin Engberg berätta hur han fick idén till boken.

— Det skedde inte vid ett enda enstaka tillfälle. Den allra första versionen av texten var tänkt att bli en bok i ett helt annat format än romanens; en så kallad lättläst bok. Sedan spårade det ur. Eftersom min förra bok Ta skada hade en person som saknade ett eget språk som huvudperson, ville jag den här gången skriva om någon som faktiskt hade ett språk. Och jag ville ge honom en sysselsättning som var hyfsat avancerad, lite som ett hugskott kom jag fram till att han antagligen var litteraturvetare. Sedan tog det spåret alltmer över romanen och blev romanens huvudsakliga skildring; Jonas och den miljö han befinner sig i. Men inte hjälper det honom särskilt mycket att han är verbal.

Varför är vi så rädda för att misslyckas?

— Åh, det är säkert olika för olika människor. Men om ens liv och självbild är uppbygd runt att man är duktig, att man presterar bra, att man är omtyckt och åtnjuter en viss status i samhället kan ju hotet att förlora allt detta upplevas som mycket skrämmande. 

Du undervisar på Skrivarakademin i Göteborg, berätta om det!

— Det är en av alla bisysslor som jag ägnar mig åt; en rolig sådan. På kurserna får jag träffa andra som skriver och är intresserade av litteratur, och tvingas hela tiden formulera för mig själv och deltagarna hur jag tänker om litteratur; hur det går att prata om den utifrån en skrivandes synpunkt, och där får jag också läsa texter som befinner sig alldeles i början av något, vilket betyder att läsa texter vars potential fortfarande är väldigt öppen. Det är roligt. Och så är det förstås roligt att få en möjlighet att försöka lära ut något av det jag själv förhoppningsvis har lärt mig när det gäller skrivandet, under de år som jag hållit på. I den mån det går att lära sig något om att skriva.