Martin Engberg hyllas: ”En pärla”
De svenska kritikerna strör lovord över författarens senaste roman Allätaren.
Sveriges Radio kallar Allätaren en ”raspig, rolig och mycket mörk berättelse”, Dagens Nyheter menar att den är ”en pärla”. Borås Tidning skriver att det i boken finns en vilsenhet som känns som en frihet i vårt hårt mallade tid och Dagens ETC skriver:
”Allätaren är rolig och rörlig och oförutsägbar i sitt pendlande mellan realism och det bisarra, där finns något vansinnigt som bryter genom glesbygdsklyschorna. Martin Engberg bygger skickligt både ett hisnande litet romanuniversum och skapar närhet till klunsen Erik och hans komplicerade flyktbeteenden.”
Martin, berätta om Erik, huvudpersonen i din bok?
– Han är en relativt social, nyfiken man på femtio plus som bott hela sitt liv på gården hemma tillsammans med sin mamma. Han har praktiska skäl till det eftersom han driver ett finsnickeri på platsen, men ifall någon frågade honom skulle han säga att han trivs att bo med sin mamma, Dagmar Esmeralda Petronella Håkansson.
– Visst, det kan vara irriterande ibland, eftersom hon har en så stark personlighet, men hon förgyller också hans vardag. Hon är en person som är av modellen larger than life – ifall hon får ett infall, påverkar det hela bygden. När hon säger att de borde börja odla vin på Närkes sura marker ser de sig alla som vinbönder under några månader. Större delen av romanen utspelar sig efter mammans bortgång, när Erik på nytt är tvungen att ta reda på vem han är.
Vad är det för ung familj som plötsligt dyker upp i Eriks liv?
– Det är hans brorsbarn Hampus med flickvän och dotter. Man kan säga att de har en alternativ livsstil. De är veganer och kallar sig själva för nomader, vilket de egentligen bara varit i drygt en månad, men det får vi aldrig veta i boken.
Den här familjen påverkar Erik på ett oväntat sätt, hur?
– Mötet med dem krockar med något inom Erik och skickar iväg honom i en ny ritning. Det här sker ungefär ett år efter att Dagmar gått bort och Erik fortfarande försöker hitta ett nytt fotfäste i livet. En dag inser den forne jägaren att han inte längre förmår att kött – det går inte, rent fysiskt. Och med det börjar en transformation inom honom. Snickaren blir, för en tid, smygvegan.
– Ifall något av det här låter dystert, hoppas jag att värmen, humorn och berättarglädjen överväger. Och att det ska vara underhållande att hänga med Erik och Dagmar romanen igenom, trots att de är lite knepiga. Men det är vi väl alla?
Tips! Lyssna på podden Det gränsar till galenskap, vars senaste avsnitt handlar om Allätaren. (Spotify)
Relaterat
Om boken
"En finsnickrad roman, som samtidigt inte är för finputsad … en både raspig, rolig och mycket mörk berättelse." - SR KulturnyttNär Eriks mamma dör är han över femtio och försöker hitta nytt fotfäste i livet. Mamma Dagmar har med sin fantasi, personlighet och fäbless för det grandiosa inte bara präglat hans och halvbroderns liv, utan hela bygdens. En dag dyker en ung familj upp och bosätter sig vid ett torp som ligger på Eriks ägor. De kallar sig "nomader" och lever på ett sätt som är främmande för honom. Men snart börjar deras närvaro påverka Erik på ett oväntat sätt. Att skapa sig egna, nya livsregler i medelåldern är dock ingen enkel sak, särskilt inte om man bor i en bygd där alla känner alla och gamla sanningar inte låter sig rubbas hur som helst. Därför smyger Erik till en början omkring i skuggan med sina förändringar, också inför sig själv. Lågmäld vardagstragik och oväntad komik blandas med livsavgörande beslut och händelser i Martin Engbergs Allätaren som är hans femte roman.
Läs mer
Martin Engberg
Allätaren