Vad är demens – och hur reducerar vi risken att drabbas?

Boken Hjärnan är stjärnan inviger dig i hemligheterna kring vårt mest otroliga organ. Läkaren och hjärnforskaren Kaja Nordengen tar oss med på en spännande resa genom hjärnans olika rum: Vi får göra nedslag i hjärnforskningens resa under 1900-talet, ta del av fascinerande levnadsöden som fört forskningen framåt, och får gott om vardagsnära exempel som gör all fakta lätt att ta till sig, trots sin komplexitet och vetenskaplighet.

Hon ger också många insikter om varför hjärnan agerar som den gör i vårt dagliga liv, visar vad som händer vid skador på hjärnan och hur man bör träna sitt minne. Här skriver hon om sjukdomarna som oroar många av oss, demens och alzheimers.

Demens är hjärnsvikt

Tilltagande glömska är en normal del av åldrandeprocessen, eftersom nervceller i åldrande hjärnor förlorar en del av sina förbindelser och helt enkelt börjar dö. Med åren förlorar vi så pass många nervceller att man på vanliga CT- eller MR-bilder av hjärnan kan se att den krymper. Hippocampus – sjöhästen – som är så viktig för minnet, är ett av de första områdena som försvagas med åldern. Demens betyder direktöversatt att vara borta från sitt förstånd, sinne. På det viset är det ett bra ord, men betydelsen är inte självklar om du inte är språkvetare. Vi kallar det njursvikt när njurarna sviktar, hjärtsvikt när hjärtat sviktar och immunsvikt när immunsystemet sviktar. Ändå kallar vi det demens när hjärnan sviktar.

För det är verkligen det som demens är: hjärnsvikt. Demens delas in i många undergrupper, baserat på var i hjärnan svikten börjar, men till slut är svikten så utbredd att det blir svårt att skilja dessa grupper från varandra. Alzheimers sjukdom är den vanligaste, och är kopplad till felaktig nedbrytning av ett särskilt protein. Det leder i sin tur till avlagring som skadar nervcellerna.

Skadorna tycks börja i tinningloberna, just vid hippocampus. Minnet är bland det första som drabbas. Den drabbade är fortfarande sig själv, med den personlighet och humor som de anhöriga känner igen, men personen i fråga glömmer att stänga av kaffebryggaren, blåsa ut värmeljusen eller vad han eller hon skulle ha i affären. Till en början kan det kompenseras med listor, men så småningom räcker inte det heller.

Kanske är det först då som man förstår att något är fel och går till doktorn. Min morfarsmor hörde till dem som drabbades av Alzheimers sjukdom, och det är speciellt en historia som jag kommer väl ihåg. Morfarsmor dukade för en stor middag och stod vid grytorna i timmar, men ingen kom. Hon blev väldigt sårad. Senare visade det sig att hon hade glömt att bjuda några gäster. Det finns mycket sorg kopplad till demens, särskilt i den första fasen när resten av hjärnan fungerar och man förstår att något är på tok.

Du har säkert hört uttrycket ”att gå i barndom”. I alzheimerfall är det inte sällan detta förekommer under sjukdomsförloppet, och då i det stadium när redan inlagrad information i långtidsminnet fortfarande är intakt. Men allt eftersom sjukdomen sprider sig försvinner även långtidsminnet. Och personligheten. Och humorn. De anhöriga blir ofta vittnen till att en av deras kära vissnar bort. Lyckligtvis görs det hela tiden viktiga rön på vägen mot att lösa alzheimergåtan. Om man hittar svaren till varför proteinet bryts ner på fel sätt och gyttrar ihop sig så kommer man också att kunna hitta en behandling och kanske hindra att sjukdomen fortskrider.

Den näst vanligaste demensformen är vaskulär demens. Denna demens innebär att små, spridda delar av hjärnan drabbas av bristande blodförsörjning, så att nervcellerna dör, oftast på grund av att mindre blodkärl täpps igen och orsakar små stroke eller TIAattacker.

Utvecklingen går därför ofta inte gradvis som Alzheimers sjukdom, utan mer språngvis, allt beroende på när attackerna kommer. Riskfaktorerna är som vid alla andra sjukdomar som drabbar blodkärlen: osund kost och för lite träning.

De andra demensformerna drabbar inte minnet först, utan ger snarare personlighetsförändringar och hallucinationer. Så småningom drabbar dock dessa också minnet.

Var femte norrman kommer att drabbas av demens någon gång under livet. 70 000 lider av demens i Norge i dag. Dubbelt så många kommer troligen att drabbas 2050. För närvarande finns ingen bot.

Vad kan vi då göra för att reducera risken? Vår ålder är det svårt att göra något åt. När det gäller Alzheimers sjukdom vet vi inte tillräckligt om riskfaktorerna, men vad vi vet är att en tränad hjärna tål mer. Har du hållit hjärnan aktiv in i ålderdomen ska det till mer innan några proteiner nedbrutna på fel sätt sätter din hjärna ur spel. Sjukdomen förvärras på sitt omisskännliga vis, men det kommer att ta längre tid innan du får några symtom av den. För vaskulär demens gäller allt det som du redan vet: Lev sunt och ät sunt.

Det finns hopp ändå. Forskningen går framåt. En grupp vid universitetet i Stanford kom fram till att om gamla möss fick blod från unga möss så ökade nybildningen av celler i hippocampus. Kanske innehåller ungt blod den faktor som kan minska glömskan som kommer med åldern?