Stora Journalistpriset till Åsa Erlandsson

Journalisten Åsa Erlandsson har tilldelats Stora Journalistpriset i kategorin Årets berättare. Hon får priset för sin uppmärksammade bok Det som aldrig fick ske som Norstedts gav ut i september. Boken är en djuplodande skildring av skolattentatet i Trollhättan den 22 oktober 2015. Den handlar om gärningsmannen och hans familj, utanförskapet och det riktade hatet. Om de poliser som först anlände till platsen, som berättar om sitt agerande och om den tid som följde på dådet. Och den berättelsen om tre familjer som förlorade en nära familjemedlem i ett land dit de kommit för att fly undan våld och förtryck.

Åsa Erlandsson visar hur Sverige håller på att förändras och om hur rasism, utanförskap och psykisk ohälsa kan få ödesdigra konsekvenser. Boken har kommit till genom omfattande research, unika intervjuer med människor som aldrig tidigare uttalat sig offentligt och innehåller helt nya uppgifter.

Grattis Åsa! Hur känns det?

– Som att ha blivit överkörd av ett tåg, fast på ett bra sätt. Jag är glad och bakis.

Hur firade du?

– Med vänner och yrkesvänner på galan, vi stängde stället. Nu fortsätter firandet på jobbet - mina kolleger på tidningen Svensk Polis har fixat så jag sitter under ett hav av girlanger och roliga hattar.

Vad betyder Stora Journalistpriset för dig och yrkeskåren?

– Det är en sporre att ta sig an nästa, angelägna berättelse. För mig är priset också det ultimata erkännandet för det som jag lagt ner så mycket arbete på att försöka skildra: Sveriges värsta skoldåd, alla som på olika sätt drabbades av det och hur komplext det är, fjärran från snabba penseldrag i svart och vitt och ond och god. Boken har fått mycket uppmärksamhet och nyhetsrubriker, men juryn för Stora journalistpriset har sett mer än så. De har sett till helheten och de över 80 intervjupersoners berättelser som vävs samman. Sedan ska jag så klart be chefen om ett extra lönesamtal.

Och vad betyder det för din berättelse?

– Priset hjälper även till att hålla berättelsen om skoldådet vid liv så att det som hände på Kronans skola den 22 oktober 2015 inte glöms bort. Jag ska ut på en föreläsningsturné det kommande halvåret till allt från bibliotek till Polishögskolan och det är jag väldigt glad över. Gärningsmannen må ha varit ensam i verkliga livet, men han var långt ifrån ensam om de idéer och de problem som ledde fram till attentatet. Om detta måste vi fortsätta prata om.

– Sedan vill jag passa på att tacka alla som gjorde det här möjligt: De anhöriga till de som miste livet eller som höll på att mista livet, skolpersonal, poliser, vårdpersonal, forskare och vanliga människor i stadsdelen Kronogården. Och så vill jag tacka Norstedts som ifjol upptäckte det reportage som jag hade skrivit som skoldådet i Svensk Polis och bad om ett möte. Och som förklarade att jag inte skulle serva någon av deras stjärnförfattare som David Lagercrantz, som jag trodde, utan att de ville att just jag skulle skriva boken. Norstedts proffsgäng har lotsat mig genom hela den här svåra men fantastiska resan.

Juryns motivering lyder:

”För att hon genom virtuos berättarteknik kryper in under skinnet – på både mördare och läsare – och därmed får oss att inse vidden av ett av de värsta rasistdåden i svensk historia.”

Se Åsa ta emot priset här: