Magnus Uggla är en av Sveriges största artister. Han slog igenom 1977 med skivan Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt och har totalt gett ut över tjugo album. I höst ger han ut självbiografin Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen. Boken ges ut i september och går redan nu att förhandsbeställa här!
”Jag har aldrig känt mig manad att sätta mina personliga livsöden på pränt. Jag är 63 år – snart pensionär, jag vet – och jag har aldrig ens tänkt tanken på att skriva en bok. Förrän nu”, berättar han själv.
”Det skall sägas att egentligen ogillar jag böcker starkt. Till skillnad från mina föräldrar som läste för jämnan när jag var barn. Mammas ständiga devis var att ’har man bara en bok har man aldrig tråkigt’ och eftersom både hon och pappa levde enligt den devisen blev också böckerna min största konkurrent om mina föräldrars uppmärksamhet.”
Vad fick honom då att sätta sig ner och, som han själv beskriver det, ”plita ner 300 sidor, av förvisso rätt ointressanta anekdoter från min uppväxt”? En ADHD-utredning.
”Att tvingas berätta för en psykolog om sin barndom sätter igång en del tankar. När jag sen fick en roll i My Fair Lady på Stadsteatern som Elizas pappa – i min enfald trodde jag att jag förärats en av huvudrollerna – visade det sig att min medverkan i musikalen var ringa. Under den långa repetitionsperioden kom rastlösheten åter krypande. Vad skulle jag sysselsätta mig med hela dagarna? En morgon kom titeln på mina ännu oskrivna memoarer farandes. Bara sådär. Den sammanfattade det mesta och det kändes på något sätt omöjligt att inte slå sig ned vid datorn och ge liv åt titeln.”
Relaterat
Om boken
Det skall sägas att egentligen ogillar jag böcker starkt. Till skillnad från mina föräldrar som läste för jämnan när jag var barn. Mammas ständiga devis var att "har man bara en bok har man aldrig tråkigt" och eftersom både hon och pappa levde enligt den devisen blev också böckerna min största konkurrent om mina föräldrars uppmärksamhet.
Att jag detta till trots lyckats plita ner 300 sidor, av förvisso rätt ointressanta anekdoter från min uppväxt, ska därför ses som en bedrift. Och det hade troligtvis aldrig hänt om jag inte beslutat mig för att göra en ADHD-utredning för att komma tillrätta med min ständiga rastlöshet. Att tvingas berätta för en psykolog om sin barndom sätter igång en del tankar.
När jag sen fick en roll i My Fair Lady på Stadsteatern som Elizas pappa - i min enfald trodde jag att jag förärats en av huvudrollerna - visade det sig att min medverkan i musikalen var ringa. Under den långa repetitionsperioden kom rastlösheten åter krypande. Vad skulle jag sysselsätta mig med hela dagarna?
En morgon kom titeln på mina ännu oskrivna memoarer farandes. Bara sådär. Den sammanfattade det mesta och det kändes på något sätt omöjligt att inte slå sig ned vid datorn och ge liv åt titeln".
Magnus Uggla
Magnus Uggla är en av Sveriges största artister. Det här är en memoarbok som tar sin utgångspunkt i hans beslut att göra en ADHD-utredning. Samtalen med psykologen tvingar honom att berätta och gå tillbaka till uppväxtåren, familjerelationerna och den tidiga önskan om att bli berömd, slå igenom som musikartist.
Det är en öppenhjärtig, drastisk och rapp berättelse om en ung man vars rastlöshet både sätter krokben för honom och ständigt driver honom framåt trots nya motgångar. Redan som barn har han ett stort behov av bekräftelse vilket han skildrar med stor insikt och humor.
Vi får följa honom från tidig barndom med ständiga flyttar och uppbrott, via de vilda glamåren och fram till skivdebuten, som inte blev den hyllade framgång han hade hoppats på. Men van vid motgångar ger Magnus Uggla aldrig upp och snart står han inför sitt stora genombrott.
Läs mer
Magnus Uggla
Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen