Enda sättet att genomlida en bok är att själv skriva den

Magnus Uggla säger sig alltid ha ogillat böcker starkt och har aldrig haft tanken på att skriva en bok. Förrän nu. Det finns två stora anledningar till att Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen alls blev till:

Dels beslutade han sig för att göra en ADHD-utredning och samtalen med psykologen tvingade honom att gå tillbaka till uppväxtåren, familjerelationerna och drivet att bli berömd.

Dels fick Magnus Uggla en roll som Elizas pappa i My Fair Lady på Stockholms stadsteater.

– Jag trodde att jag fått en av huvudrollerna men det visade det sig att min medverkan i musikalen var ringa, säger han. Under repetitionsperioden var det därför mycket väntan för mig och rastlösheten kom som vanligt krypande. Plötsligt satte jag ner och började skriva utan att ha några planer på vad jag skulle göra av texten.

När han hade fått ihop 40 A4-sidor googlade han på hur många ord man behöver skriva för att det ska räcka till en bok.

– Man måste tydligen skriva minst 70 000 ord, så jag skrev 110 000 ord, hörde av mig till ett förlag – och sedan rensade min redaktör bort en hel del skit. Och nu kommer boken ut.

Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen är långt ifrån en rockstjärnas klassiska memoarer med party- och turnéberättelser. I boken berättar Uggla om sin kaotiska skolgång, sin mammas demens och deras dåliga relation: ”Den där närheten, den man hör talas om, mellan en mamma och hennes barn, den har jag aldrig upplevt. Utom någon enstaka gång när jag kom hem från lekis och hade förfrusit mina fötter, då fick jag ta av mig skorna och värma fötterna under hennes tröja. Det var en underbar känsla.”

– Men det har inte varit tungt att skriva boken. Det har snarare varit bitvis tråkigt. En hel del har jag pratat om förut i massa sammanhang – samtidigt som jag inte kunde hoppa över de bitarna. Det var lite som samma känsla som när man spelar en hit för många gånger. Då var det roligare att måla andra saker i ord. Saker som jag aldrig tidigare har berättat om.

Vem vill du ska läsa boken?

– Det har jag inte ens funderat på. Kanske är det bäst om ingen läser? Ibland blir jag så generad över det jag har skrivit att jag tänker att det vore skönt om ingen läste.

Du låter som Sveriges mest motvillige författare.

– Ja, jag fastnar redan på ordet författare, säger Magnus Uggla. Jag är så långt ifrån en författare man kan vara! Man kan gå med i Sveriges författarförbund när man har skrivit två böcker, och det har faktiskt jag eftersom jag gav ut en samling med bloggtexter för några år sedan. Men i mina ögon måste man ha skrivit 10–20 böcker för att kunna kalla sig författare.

Vad är du mest nöjd med?

– Jag är nöjd med dramaturgin! Det är ingen ”Från vaggan till graven-story” och inga staplade anekdoter. Dessutom är jag nöjd med att boken inte innehåller några snaskiga elakheter. Jag hänger inte ut någon. Jag bestämde mig tidigt för att om det är premisserna för att sälja en bok så skiter jag hellre i det.