Joel Mauricio Isabel Ortiz är författare, dramatiker och skådespelare. Utöver artisteriet drivs Joel av ett stort samhällsengagemang; hen är verksam både som skribent och föreläsare. Nu debuterar Joel som romanförfattare med Sången om en son, en berättelse om könsidentitet och adoption. Om de roller man fostras in i att spela – och modet att sluta fly från sig själv.
Berättarjaget i Sången om en son och Joel har mycket gemensamt. De är båda trettio-ish, adopterade, queer och lockas av teaterscenens strålkastarljus. Men Sången om en son är ingen självbiografi. Romanen är snarare ett litterärt experimenterande där gränsen mellan fiktion och verklighet är diffus; där läsarens behov av att identifiera vad som är autentiskt istället utmanas.
– Jag har som intresse att leka med fiktionen och ”verkligheten”. Att lura, suggestivt egga läsaren, som grepp för att närma mig något i mig själv som kan benämnas som sant, säger Joel.
Joel beskriver det som att huvudpersonen snarare är lik hen själv. Privat har Joel nämligen vågat kritisera och göra upp med de problem som internationell adoption kan medföra, och i Sången om en son konfronterar huvudkaraktären sin adoptivfar. Konfrontationen i romanen blir inledningen på en uppgörelse; med familjen, uppväxten och jaget.
Könsidentitet och adoption är teman som engagerar Joel både konstnärligt och politiskt. Men det fanns från början ingen utstuderad plan att romanen skulle komma att handla om just det.
– Jag började skriva en fragmentarisk längre text i dagboksformat. Efter ett år kände jag att det här var en bra story. Jag visste inte att jag ville skriva om adoption, rasism, kärlek och identitet förrän jag hade gjort det.
Inom teatern och skådespeleriet har Joel skapat en fristad. Därigenom har Joel utvecklat ett självförtroende och mod som hen nu har tagit med sig in i romanskrivandet. Att skriva associativt och improvisera fram text kommer till exempel naturligt. Tack vare sin erfarenhet av att själv stå på scenen och skriva dramatik känner sig Joel väldigt hemma i att använda dialog som verktyg för berättande och karaktärsgestaltning. Men att bli romanförfattare har inte varit en livslång dröm för Joel, tanken växte snarare fram i samklang med att berättelsen gjorde det.
– Jag hade aldrig haft en tanke på att bli författare innan jag blev det, säger Joel.
När det kommer till författare och dramatiker som har inspirerat Joel är listan lång, från Johannes Anyuru, till Cher, Kristina Sandberg, Sarah Kane och Lars Norén. Och även om Joel nu debuterar som romanförfattare beskriver hen att det är samma drivkraft som finns i författandet som skådespeleriet.
– I grunden är det nog samma begär som driver mig till teatern som till romanskrivandet. Begäret att bli lyssnad till eller att påverka.
Relaterat
Om boken
Konfrontationen med fadern blir också inledningen på en uppgörelse, inte bara med familjen och uppväxten, utan också med sig själv, de nära vännerna och livets innehållslöshet. Klubbnattens svettiga ennattsligg, kickarna och teaterscenens åtråvärda bekräftelse finns där som ständiga följeslagare men kan aldrig formas till platser som går att kalla hem. Det är dags att en gång för alla sluta göra livet till ett skådespel, vilket blir en resa till något okänt utan möjlighet att vända tillbaka.
Sången om en son är en blixtrande debutroman om identitet, svek, självkänsla - och om den kärlek som inte väjer för något.
Läs mer
Joel Mauricio Isabel Ortiz, Raphael Perez
Sången om en son
Relaterade artiklar