Det är augusti och Maria Wern åker på klassåterträff utanför Tofta. Klasskamraterna från nian är sig lika och kvällen blir sen – men på morgonen saknas en av dem vid frukostbordet. I denna spännande mordgåta på sex avsnitt möter vi för första gången Maria Wern i serieformatet. Döden är alltid sann ges ut av Tiden och finns till exempel hos Storytel.
Döden är alltid sann börjar på en klassåterträff. Hur fick du idén att skriva om det?
– Jag var själv på en klassåterträff med min grundskoleklass. Det var spännande att se vilka vi blivit och hur de grupperingar som fanns då återskapade sig. Efter så lång tid. Man tror att man känner sina vänner – men gör man egentligen det? Maria Wern tvingas in i liknande reflektioner när hon återser sina gamla klasskamrater.
Vad är det för skillnad på Maria Wern som 15-åring och Maria Wern som vuxen?
– I nian har Maria precis börjat intressera sig för killarna som gick på gymnasiet – vilket tog mycket uppmärksamhet. Hon var omtyckt i skolan och uppfattade eventuellt inte de svårigheter som andra i klassen kunde ha med att känna sig som en del av gemenskapen. Som 15-åring började Maria samtidigt förstå att hennes mamma inte var som andra, senare som vuxen har hon ett namn på det gränslösa - borderline. Marias empatiska och omhändertagande personlighet formades när hon måste ta hand om sin yngre bror, som modern trakasserade. För att överleva har Maria utvecklat en förmåga att känna av stämningar och att vakta sin gräns. Valet att bli polis bottnade i en längtan efter sanning och rättvisa. Som 15-åring hade hon ännu inte åkt på de värsta smällarna i livet – men hon var beredd. Mer än andra.
Döden är alltid sann är nästan som ett kammarspel – en tät grupp människor befinner sig på en avlägsen plats. En av dem försvinner. Vad lockade dig med historien?
– Det slutna rummet är alltid en utmaning. Här har vi Tofta strand under högsäsong, men omslutet av en militärövning. Miljön är så vacker att det gör ont med solnedgången över Karlsöarna och en lång sandstrand bort till Gnisvärds pittoreska fiskeläge. Det vackra i kontrast till döden. Vänskap och kärlek i kontrast till ondskan och den pirrande frågan: Vem kan man lita på?
Hur var det att skriva för ljud och i serieform?
– Det är skillnad på att läsa en bok och att lyssna, tycker jag. När jag läser och blir avbruten sätter jag pekfingret på raden där jag var. När jag lyssnar är det lättare att bli avbruten och distraherad. Därför blir sättet att skriva på annorlunda. Det kan behövas tätare sammanfattningar och tydligare intrig. Jag brukar alltid läsa min text högt när jag skriver för att få en känsla för hur det låter. Ska lyssnandet bli behagligt behöver det finnas en rytm, en sorts melodi i språket.
Nästa spänningsroman om Maria Wern kommer våren 2019.
Relaterade artiklar