Anna Jansson: “Vilka blir vi när tryggheten faller sönder och liv och hälsa hotas?”

Pandemier har funnits i alla tider – varför skulle vår tid vara förskonad, frågar sig författaren Anna Jansson. 2006 skrev hon romanen Främmande fågel i Maria Wern-serien innan utbrottet av fågelinfluensa kom. Den har också filmatiserats med Eva Röse i huvudrollen. 

– Fågelinfluensan kunde ha lett till massdöd, men vi blev förskonade, den gången, säger Anna Jansson. I Främmande fågel beskriver jag vad som skulle hända om pandemin bröt ut på Gotland och gränserna stängdes. Jag valde att förlägga tidpunkten till Politikerveckan med statsministern och hela mediedrevet på ön. Vilka som skulle hållas kvar i karantän, och vilka skulle släppas, var en tanke att grubbla över när flyg- och båttrafiken ställdes in och kustbevakningen vaktade gränsen. 

Efter 25 år som sjuksköterska kunde Anna Jansson föreställa sig hur vården skulle överbelastas om en fjärdedel av befolkningen insjuknade och dödligheten var fyra procent. Faktagrunden till sin roman fick hon från smittskyddsläkaren Bo Söderqvist, Pete Tüll som arbetade för WHO och Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar. 

– En sak förstod jag tidigt. Inget skulle bli som vanligt om vårt samhälle drabbades av en pandemi. Vår beredskap var skrämmande låg sen beredskapslagren monterats ned när vi gick med i EU, inte minst när det gällde lager av medicin och materiel till sjukvården. Coronautbrottet vi ser i dag är milt mot vad som kunde ha hänt med ett dödligare eller mer smittsamt virus. I ett tidigt skede i boken satte jag en skola i karantän efter att en kokerska som serverat i skolmatsalen dött i fågelinfluensa. En pojke i karantänen blev svårt sjuk och behövde behandling som bara fanns på fastlandet. Skulle det vara rätt att offra hans liv för att förhindra massdöd på fastlandet om smittan spreds? 

Vilka konsekvenser föreställde du dig när du skrev om pandemin i din bok?

– Jag funderade över vad som skulle hända med tillgången på mat och vilka som i det läget skulle få mediciner, respiratorer och en vårdplats eller bli utan. Kanske skulle någon lurendrejare sälja placebo eller hitta på andra sätt att tjäna på människors oro och rädsla. Och var skulle man göra av alla döda som man inte hann att kremera, kunde man använda hockeyrinkar för att hålla dem kylda? 

Hur kom berättelsen i Främmande fågel till dig?

– Anledningen till att jag skrev boken är min egen familjehistoria. För inte mer än ett stenkast bakåt i tiden dog folk i tuberkulos på Gotland. Min far förlorade som tvååring sina föräldrar och gammelmormor Anna som själv var änka tog till en början hand om de fem små barnen. Tre av dem dog. Pappa hamnade senare själv på Follingbo sanatorium med tuberkulos. Där träffade han min mor som var sjuksköterska. Hon gick till sitt arbete fast hon visste att hon kunde smittas och dö. De fyra första månaderna i mitt liv var jag på spädbarnshem för att mamma fick tuberkulos, det var då en dödlig sjukdom. Min bror och jag lämnades bort till främmande människor under långa perioder när hon insjuknade igen. Och oron för att hon skulle dö präglade min barndom starkt. Men idag går tuberkulos satt bota.

När Anna Jansson såg en tidningsnotis om ett nytt virus, H5N1, funderade hon vad som skulle hända om viruset spreds lika lätt som en vanlig förkylning – och vad det skulle göra med oss människor.

– Vilka skulle vi bli? Skulle vårdpersonalen våga stanna kvar på jobbet om de riskerade att bli smittade eller smitta sin familj? Hur länge skulle de orka? Skulle folk hamstra och skaffa vapen för att skydda sina lager? Eller skulle våra bättre sidor komma fram, omtanke och hjälpsamhet? Vilka blir vi, du och jag, när tryggheten faller sönder och liv och hälsa hotas? 

Främmande fågel gavs ut första gången 2006 och är den sjunde boken i serien om Maria Wern. Lyssna på den hos Storytel!