”Det finns frågeställningar jag inte kan uttrycka på annat sätt än genom poesin”

Träden gråter av lycka när hon kommer hem i gryningen utan att ha blivit anfallen, rosens skarpa doft i dessa andetag som bär henne uppför backen mot höghusen vars ryggrad stolt bär människorna inuti höghusen.

Så kan det låta när mörker och smärta gestaltas genom vackra bilder i Iman Mohammeds första diktsamling Bakom trädet ryggar. Hon har tidigare skrivit diktsviten Fermata, gått på Biskops Arnös författarskola samt Litterär gestaltning i Göteborg och gjort sig känd som en ung lovande poet.

Hur blev poesi ditt konstnärliga uttrycksmedel?

– Sedan jag började läsa har jag haft en längtan efter att skriva, och den längtan växte ju äldre jag blev. Det kändes som jag bar på tankar och erfarenheter som bara jag kunde skriva om – på mitt sätt. Jag vill ta upp viktiga frågeställningar, men hitta andra vägar för att nå fram till dem.

Hur då?

– Poesin kommer närmast den kärna jag försöker nå, eller den smärta, dom frågeställningar som jag vill undersöka. Sen har det visuella alltid varit viktigt i mitt skrivande, där har poesin för mig varit det närmaste redskapet.

Hur vill du att folk ska känna under en poesiuppläsning med dig?

– Oj, det är svårt att påverka hur andra ska känna sig. Men det är klart att jag vill att tiden ska stå stilla, att det blir ett lyssnande och en närvaro i rummet. Att det är orden som talar och inte jag. Så hoppas jag att det ska vara.

Har du några litterära förebilder?

– Ja flera, som Fred Moten, Forough Farrokhzad och Etel Adnan, vars diktsamling I hjärtat av hjärtat av ett annat land jag har översatt till svenska i samarbete med Jenny Tunedal.

Vad saknar du i kulturklimatet i Sverige idag?

– Det som har blivit bättre, men är långt ifrån färdigt, är frågan om representation. Bland journalister, kritiker, författare, myndighetsutövare, är det inte alla som får utrymme att verka. Det innebär att långt ifrån alla berättelser blir hörda och långt ifrån alla nyheter eller böcker blir lästa på ett sätt som sträcker sig bortom representation.

Det är valår i Sverige. Har poesin en politisk potential?

– Ja, det har den. Jag tänker att det går att förändra genom litteratur och därmed genom poesi. Jag måste tro det eftersom litteraturen har förändrat mig och visat mig något som tidigare inte gått att se. Det finns frågeställningar och erfarenheter som inte går att uttrycka på ett annat sätt än genom poesin. Därmed kan en diktrad slå rot i någon och viktiga samtal, både inuti och utanför litterära rum, kan ta vid.