”Jag kände ett ansvar att skriva den här boken”

Under våren 2010 besökte Julie Lindahl i ren förtvivlan det tyska federala arkivet i Berlin. Det förflutna hade kastat sin skugga över hennes familj och förgiftat relationer och lämnat stort lidande i spåren efter sig. Lindahl var förberedd på det värsta och hennes farhågor bekräftades då hon fick reda på att hennes morföräldrar hade tillhört SS i det ockuperade Polen under andra världskriget, och att de hade flytt till Latinamerika 1960, strax före rättegången mot Adolf Eichmann.

I boken Pendeln berättar hon om sin upptäckt.

Varför skrev du den här boken?

– Jag är historieberättare och att skriva är mitt sätt att bearbeta alla mina erfarenheter. Det var outhärdligt att inte skriva. Men det är en sak att forska i en sådan här historia av personliga skäl, och något helt annat att skriva om den. Många gånger har jag lagt ifrån mig manuskriptet och många gånger har jag ändrat i det.

– När jag började lägga märke till mönster i världen som påminde om mina morföräldrars tid – ett äktenskap mellan girighet och stamtänkande i vilket det första offret är sanningen – insåg jag att vi löper risk att förlora vår inre och yttre frihet om vi inte ser likheterna. Följden blev att jag kände ett ansvar att skriva, och att publicera boken.

Vilka konsekvenser har ett så svårt familjeförflutet haft för dig?

– Det har förändrat mitt perspektiv på mig själv, min familj och världen omkring. Jag inser i vilken grad min uppfattning om mig själv har formats av denna hemlighet. Mötet med mina kusiner i Paraguay, som har lidit under samma slags skamsyndrom, var viktigt i det avseendet. I dag har skammen för mig själv förvandlats till ansvarstagande, främst på grund av samtal med ögonvittnen och offer. För mig understryker detta vikten av att våga möta det förflutna i ett transformerande perspektiv. Hur förvandlar vi kunskapen om det förflutna till en kraft som är tillräckligt stark för att få oss att välja en annan väg?

Fanns det några anledningar till att inte skriva och ge ut den här boken?

– Hela tiden har jag varit orolig för familjens känslor. Men det hade inte hjälpt vår familj att dölja det förflutna, snarare motsatsen. Det handlar också om att leva med den här historien offentliggjord, vilket inte är lätt. Jag måste förvänta mig helt olika reaktioner, inte alla positiva.

– Det finns alltid problem med att pussla ihop en historia utan att ha varit med, men det tar jag itu med genom att avslöja vad jag vet samtidigt som jag upptäcker det, och genom att vara tydlig med att pusslet aldrig kan bli färdigt.