Skakande vittnesbörd från Nazi-Tyskland

När nazisterna tog makten bodde 4 675 judar i Dresden. I februari 1945 fanns endast 174 i livet. En av dem var litteraturprofessorn Victor Klemperer, som trots att han var jude överlevde nazisttiden och aldrig hamnade i koncentrationsläger. Nu finns hans dagböcker, Intill slutet vill jag vittna, i en nyutgåva.

”Jag kan helt enkelt inte tro att stämningen är sådan att massorna verkligen fortfarande stöder Hitler. Alltför många tecken emot. Men alla, bokstavligen alla kryper ihop av rädsla. Inga brev längre, inga telefonsamtal, inte ett ord på gatan är säkert. Var och en fruktar i den andre en förrädare eller spion.”

Så skriver Victor Klemperer i augusti 1933, ett halvår efter nazisternas maktövertagande.

Hans numera klassiska dagböcker från åren 1933-1945 är en av de mest skakande skildringarna av hur nazismen växte från ”ett övergående obehag” till ett allomfattande förtryck.

Till denna efterlängtade nyutgåva har Ola Larsmo skrivit ett nytt förord, som även innehåller Thomas von Vegesacks introduktion och kommentarer från 1999.

”Klemperers dagbok, som han förde minutiöst under stora delar av sitt liv, är ett av de viktigaste dokument vi har att tillgå för att förstå vad vi kan kalla nazidiktaturens vardag. Just därför att den är så detaljerad, för att inte säga omständlig, säger den oss oändligt mycket om hur diktaturen äter sig in i människors liv, bit för bit, påbud efter påbud, ord för ord”, skriver Larsmo i sitt förord.

Klemperers dagböcker från Tyskland åren 1933-1945 återger författarens upplevelser vid nedskrivningsögonblicket och har aldrig bearbetats. De skildrar vardagslivet i Hitlers Tyskland med stor detaljrikedom och är ett enastående verk.