Gina Dirawi: “Hoppas boken når de som önskar vara mer än samhället tillåter”

Gina Dirawi romandebuterar med Paradiset ligger under mammas fötter, en sylvass och rapp berättelse som ställer en central fråga: Vad brukar världen göra mot kvinnor som vill ha mer än det som serveras?

– Jag visste tydligt från början att jag ville ha en bok fylld av olika typer av kvinnor som fick ha flera sidor, berättar Gina Dirawi. Jag var trött på verkligheten där rollen för kvinnor, och människan i allmänhet, är alldeles för snäv och endimensionell. 

I boken möter vi Mona som vill ha revolution och frihet – och Mila som på många sätt är Monas motsats. Gina Dirawi berättar att hon ville att hennes karaktärer skulle få vara allt. “Rebelliska, pryda, religiösa, sexuella, starka, svaga, äckliga och grova i käften”. 

– Mona är en sanningssägare som målar provocerande graffiti som hämnd, men hon bär också på en otrolig sorg och har väldigt lite tillit till människan och vuxenvärlden i allmänhet. En intelligent, arrogant, uppkäftig oppositionskaraktär som inte är rädd att säga vad hon tycker. För Mila däremot handlar hela hennes värde om prestation, vare sig det är att ha de bästa betygen eller den bäst sittande hijaben. Hon har otroliga kontrollbehov, gällande sin framtid, bakterier och vikt. Mila klarar inte av att vara sig själv eller stå upp för sin egen person, utan blir lätt som sin omgivning, vilket får Mona att se henne som en ryggradslös feg slavinna utan personlighet. 

– Mona och Mila har en slags medberoende, hatkärleksrelation till varandra. Som ett gammalt gift par som egentligen inte passar ihop, men stannar kvar för att det inte finns några bättre alternativ. 

Gina Dirawi, som fick sitt genombrott som komiker och sedan dess bland mycket annat varit programledare och artist, ville att mörker och ljus skulle samspela i Paradiset ligger under mammas fötter. 

– Jag dras till svart humor, så det genomsyrar definitivt den här storyn. Allt i boken kom till mig i filmscener. I början av min skrivprocess hade jag bara scener från starten och glimtar av slutet, men jag hade ingen aning om hur jag skulle nå dit eller hur det ens var sammanhängande. Så det var verkligen mina karaktärers röster som vägledde mig, för jag hade i princip ingen aning om vart jag var på väg, haha. 

Vem hoppas du ska läsa boken?

– Jag önskar såklart att ALLA möjliga läser den, men jag hoppas lite extra att den når de som önskar att vara nåt mer än det samhället tillåter, men kanske inte vågar. Jag tror de här tjejerna kan ge lite mod, eller i alla fall förståelse för den typen av känslor. 

Du har erövrat många olika kreativa fält och debuterar nu som författare, hur känns det?

– U-N-D-E-R-B-A-R-T! Det här är en av de vackraste ögonblicken i mitt liv. Att jag, planetens minst tålmodiga person, har kunnat skriva en skönlitterär roman, gör mig så stolt och lycklig på ett sätt jag aldrig varit förut.