Lovord för Hanna Nordenhöks senaste roman

I Hanna Nordenhöks senaste roman Caesaria befinner vi oss på sommarresidenset Lilltuna. Här förvarar en framstående kvinnoläkare en flicka han en gång förlöste genom ett av de första kejsarsnitten som genomfördes i Sverige. 

– Caesaria kom till under en tid när jag har känt mig manad att återigen tänka över både min egen och vår gemensamma syn på kvinnors kroppar, berättade Hanna Nordenhök för oss tidigare i våras. Jag har tänkt mycket på manlig förbrödring och manlig hybris de senaste åren. Jag har också tänkt på instängning och befrielse – och möjligheten eller omöjligheten att ta sig vidare från en våldsam historia.

De svenska kritikerna övertygas av Hanna Nordenhöks bok.

Svenska Dagbladets recensent Måns Wadensjö skriver:

”Det är elegant gjort – men än mer imponerande är Nordenhöks suveräna behärskning av de språkliga stilmedlen. Prosan är enkel men rytmisk, och orden används med en exakthet, precision och känsla för deras valörer som helt enkelt är slående. Tonen är behärskad utan att vara återhållen, intelligent utan att vara cerebral och vacker utan att vara kokett eller sentimental. Caesaria är en bok av högsta kvalitet, och jag tvivlar inte på att den kommer att hitta läsare som beundrar och kanske till och med älskar den.”

There Eriksson i Expressen:

”Hanna Nordenhöks prosa är alltid klar och, i verk efter verk, konsekventhögtidlig. Jag vet ingen annan svensk samtidsförfattare som så oförtrutet balanserar sitt allvar precis på gränsen till outhärdlig anspråksfullhet, och gång på gång klarar upp den balansakten. Stundtals kan det bli stumt och liksom stängt, inget som lättar upp, inga skratt. Men, den som är ihärdig blir också övertygande, och Hanna Nordenhök behöver inte humorn; hon har sitt insisterande allvar, sina knivskarpa detaljer och exakta metaforer.” 

Dagens Nyheters Ingrid Elam skriver:

”Hanna Nordenhöks underbart poetiska prosa skapar en stark och sammansatt känsla, både av lustgård och tryckkammare. /.../ Här talar offret, föremålet för en tidstypisk vård- och våldsapparat, och hon skapar sin egen värld av färger, lukter, dagrar och läten: skrämmande, lockande, full av skönhet, smärta och sorg. Samhället tonar bort, kvar blir själva existensen, skimrande och outgrundlig som en svart pärla.” 

Sveriges Radios Anna Tullberg:

”Hanna Nordenhök skriver med poetisk skärpa, utan att någonsin krångla till det. Det är flygande, instängande och originell läsning med stor komplexitet. Jag är allra mest imponerad av hur hon låter den omgivande naturen och väderleken bli övergreppens ekokammare. /.../  Världen utanför människorna pågår på det mest sinnesutvidgande vis, samtidigt som Caesaria förvandlas från ett unikt flickebarn till en förbrukad kvinna. Utelämnad från allt går hon in i sig själv. Jag kommer inte glömma henne i första taget och framför allt kommer jag minnas platsen Hanna Nordenhök gav henne för ett fiktivt liv.”