Alla är valloner – eller?

Peter Sjölund är Sveriges främste expert på dna-släktforskning. När det fruktansvärda dubbelmordet i Linköping kunde klaras upp efter 16 långa år var det han som stod för genombrottet i utredningen. Genom att gå 200 år bakåt i tiden byggdes ett släktnät som ringade in mördaren. Boken Genombrottet (tillsammans med Anna Bodin) handlar om jakten som satte punkt för den största mordutredningen i Sveriges historia efter Palmemordet.

I sin nya bok Alla är vi valloner angriper Peter Sjöund en av de vanligaste släktmyterna.

”I var och varannan familj med rötter i Sverige pratas det om att det finns valloner i släkten”, skriver Peter Sjölund i boken. ”Man berättar att morfar var mörk, att han lätt blev solbränd. Dessa egenskaper ses av någon anledning som bevis på vallonska förfäder. Många berättar alltså om valloner i släkten, inte sällan med en viss stolthet i rösten, men samtidigt vet de flesta idag knappt vad en vallon är.”

Den här släktmyten finns i nästan alla familjer med rötter i Sverige. Men få vet varför äldre släktingar – ofta inte utan en viss stolthet – berättar om vallonblodet som ska finnas i släkten. Mytbildningen tog fart i början av förra seklet och hade en mörk orsak i rasbiologernas kategoriska indelning av människor.

Alla är vi valloner handlar om hur och varför släktmyter uppstått. Det blir nedslag i norra Sveriges glamourösa Buresläkt, Drottningätten på Tjörn och jämtländska Skankeätten, med påstådda kopplingar till vikingakungar på Isle of Man. I många av dessa släkter finns de som hårdnackat håller fast vid sedan länge motbevisade släkthistorier, allt för att inte förlora länken till en ”fin släkt”.

Flera av de stora släktmyterna undersöks idag av sanningsjagande medborgarforskare, utrustade med ett mycket kraftfullt verktyg – dna.