Böcker

Röda rummet, som kom ut första gången 1879, blev Strindbergs stora genombrott som prosaförfattare. "Med ett enda slag var Strindberg Sveriges mest diskuterade författare" har en av våra litteraturhistoriker skrivit. Och alltsedan dess har Röda rummet, med sin salta och fräna ordkonst, med sina berömda Stockholmsskildringar, med sina satirer från ämbetsmannavärlden och med sina humoristiska interiörer från konstnärernas och bohemernas värld ständigt fängslat nya generationer av läsare - ett av de odödliga verken i svensk litteratur.

Nationalupplagan baserar sig på en grundlig genomgång av Strindbergs manuskript och originalupplagorna samt andra upplagor som Strindberg själv auktoriserade, varvid många felaktigheter i tidigare upplagor har rättats till. För första gången framträder här hela Strindbergs författarskap i oförvanskat skick. Till varje del hör ordförklaringar och en presentation av verkets tillkomst och mottagande.

"Efteråt har jag insett att Paula var ett ovanligt barn. Hon genomförde sin barndom otåligt och med stor brådska, hon gav sig aldrig tid att verkligen vara barn, dockorna som farbror Erland kom med kunde hon leka med ett par minuter, sedan stuvade hon undan dem i en låda på vinden så som föräldrar till sist brukar göra med leksaker som barnen vuxit ifrån. Och inga små väninnor kom någonsin till henne och sprang runt och fnittrade och hoppade rep. Hon läste aldrig sagor. Hon spelade piano. Eller också stängde hon in sig i sitt rum med sina sånger och sina andningsövningar...

Och det som hände med hennes röst begrep jag inte. Då vi pratade hörde jag inte att den på något sätt hade förändrats. Men hon hade börjat sjunga med en nästan skrämmande djärvhet. Jag tror att jag kom underfund med det under julottan det året hon fyllde tjugo...

Den tjugonde maj året därpå kom Paula till mig, det var på aftonen och jag hade just ramat en reproduktion av Munchs Skriket och stod med den i handen när hon sade: Nu flyttar jag till Stockholm.

Jag sade ingenting, jag begrep inte vad hon menade.

Jag kan inte stanna kvar här, sade hon. Om man har mitt format, då måste man bo i Stockholm.

Ella lever ensam i Atlas efter brodern Nisses död. Länge har hon drömt om att få lära känna sitt andra hemland Italien. Hon säger upp sig och reser till Rom på vinst och förlust. Under ett år lever hon där, men utstött och förnedrad flyr hon tillbaka till sin stad. Ella upptäcker att ingen eller ingenting väntar henne i Stockholm. Hon får börja om igen. Under det sorgeår som följer förstår hon att man inte behöver vara slav under sitt öde.

Den vita öknen (1986) är tredje boken om Ella efter Hungerbarnen och Kungariket Atlas och följs av Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka.

Heidi von Born (1936-2018) debuterade 1956 med diktsamlingen Det förtrollade huset, men är mest känd som romanförfattare och Stockholmsskildrare.