Andra världskrigets utbrott

Om något enskilt slag under andra världskriget kan betecknas som avgörande bör det rätteligen vara slaget om Moskva. De händelser som därefter följde kan betraktas som steg längs en redan utstakad väg.

Före slaget om Moskva hade den tyska armén en lång rad segrar. När den hejdades i december 1941 var det första gången som Hitler tvingades avbryta en för honom betydelsefull offensiv. Slaget om Storbritannien sommaren 1940 hade visserligen varit en motgång, men Hitler hade aldrig engagerat sig särskilt mycket i det företaget. Anfallet mot Sovjetunionen var däremot något av kulmen på hans karriär och när detta misslyckades utanför Moskvas portar var det ett långt svårare nederlag.

Det är naturligtvis svårt att otvetydigt bestämma vilket som är det största slaget i historien, men få, om ens något, kan mäta sig med slaget om Moskva. Det nederlag som de sovjetiska förbanden tillfogades i slagets inledningsskede saknar motstycke i historien.

Så svåra förluster har aldrig drabbat en stor militär styrka på så kort tid, som den katastrof som drabbade de sovjetiska försvararna de två första oktoberveckorna 1941. Panik uppstod i den sovjetiska huvudstaden, men regnväder förvandlade vägarna mot Moskva till lervälling. Det gav Stalin tid att mobilisera förstärkningar, samtidigt som tyskarna fick stora svårigheter att föra fram bensin, ammunition och andra förnödenheter. Trots det valde tyskarna att pressa sig fram mot Moskva och i början av december hade de nått dess utkanter. Det hårdnande sovjetiska motståndet och den tilltagande kylan gjorde emellertid att den tyska offensiven körde fast utanför den sovjetiska huvudstaden.

Hitlers försök att erövra Stalins huvudstad hade oåterkalleligen misslyckats, vilket dömde den tyske diktatorn till ett långt utnötningskrig som han inte kunde vinna.

Blixtkrig är de utpräglat snabba militära operationer som främst bygger på överraskning och som går ut på att anfallstrupperna snabbt ska nå slutmålen. Benämningen blev vanlig genom det tyska angreppet på Polen 1939.

Genom decennierna som följt efter 1939 har begreppet blixtkrig blivit föremål för åtskilliga missförstånd, vanföreställningar och feltolkningar. Många myter har florerat. Denna bok vederlägger många av dem och visar bland annat att tyskarna inte hade något specifikt blixtkrigskoncept. Snarare hade de förfinat förmågor som sedan länge varit eftersträvade inom krigskonsten. Just detta framgår väl av de många exemplen från individers och små stridenheters stridsupplevelser.
Niklas Zetterlings nya bok förklarar fenomenet blixtkrig, sätter in det i ett längre historiskt sammanhang och, framför allt, beskriver hur det tedde sig för de enskilda soldaterna - på bägge sidor fronten. Blixtkriget avser ju främst den tyska krigföringen 1939-1941, men som Zetterling visar var de varken först eller sist med det här slaget av överraskningsanfall.
Bokens tyngdpunkt ligger i exempel från fälttågen i Polen 1939, Norge 1940, Västeuropa 1940 och Sovjetunionen 1941, där varje exempel dels är en läsvärd skildring från de enskilda soldaternas horisont, dels beskriver en unik aspekt på blixtkriget.
Boken bygger på ett antal ögonvittnesskildringar som visar hur enskilda individer, plutoner, kompanier och bataljoner stred. Dessa knyts samman och sätts in i sitt sammanhang genom att författaren mellan skildringarna beskriver de övergripande aspekterna av tyskarnas blixtkrigföring. På så sätt kan läsaren förstå både det stora och det lilla perspektivet, samtidigt som skildringen blir levande tack vare de omfattande personliga skildringarna.

Den 1 september 1939 inleddes det tyska blixtkriget mot Polen. Nära en miljon tyska soldater gick över
gränsen till Polen och startade det som skulle utvecklas till andra världskriget.

Armégrupp Nord under Heinz Guderian anföll norrut genom Ostpreussen och bröt igenom den s.k. polska korridoren på ett par dygn. Från f.d. tjeckoslovakiskt territorium attackerade armégrupp Syd och ringade in den polska armén söderifrån. Trots det tyska materiella övertaget höll polackerna stånd överraskande länge och inte förrän sovjetiska styrkor föll dem i ryggen den 17 september började motståndet mattas.
Den 28 september kapitulerade Polen. Blixtkrigets förödande effektivitet hade fått Polen på knä efter
mycket kort tid. Frankrikes och Englands krigsförklaringar skakade Hitler i grunden men var i praktiken
betydelselösa för Polen, som var ett dödsdömt land.
För första gången berättas historien om andra världskrigets dramatiska upptakt i Polen i en samlad
volym. Militärhistorikerna Marco Smedberg och Niklas Zetterling har till sin hjälp ett rikligt kartmateriel, ögonvittnen, brev och dagböcker. De vederlägger dessutom en rad myter, upprättar den polska krigsmaktens oförtjänt dåliga rykte och sätter in Polens historia i ett större europeiskt sammanhang.
De erfarenheter Tyskland och dess fiender drog av blixtkriget kom att påverka hela utvecklingen av andra
världskriget.

I den fristående fortsättningen på Slaget om Kursk ger militärhistorikerna Frankson och Zetterling en delvis ny bild av ett av östfrontens mest dramatiska och grymma kapitel.

Östfronten, januari 1944. Konevs och Vatutins två fronter går samman i en kniptångsmanöver och ringar in de tyska styrkorna i syfte att befria Ukraina. När väl Ukraina hade befriats, vilket skedde i april 1944, skulle grunden vara lagd för den stora sommaroffensiven, då ryssarna skulle fortsätta mot Rumänien, Ungern och södra Polen.
När Operation Korzun inleds den 25 januari 1944 går för första gången två ryska stridsvagnsarméer i täten för ett anfall. Den sovjetiske befälhavarens Konjevs taktik lyckas och 55 000 tyska soldater ringas in.
Sovjetisk historieskrivning gör gällande att ytterst få ska ha lyckats ta sig ut, men det korrekta är att över 40 000 bröt sig ut, dock tvingades de lämna all materiel och tappade därmed initiativet än en gång på östfronten.
Med hjälp av vittnesmål från bägge sidor och den senaste militärhistoriska forskningen visar Frankson/Zetterling att sovjetisk historieskrivning kraftigt överdrev slagets betydelse, men också hur
Röda armén anpassade sig efter tillfället och tilllämpade ny taktik.

Historien om slagskeppet Bismarck, det största krigsfartyg världen skådat, tillhör de mest mytomspunna händelserna under andra världskriget. Denna skildring av den dramatiska jakten bygger på ögonvittnens redogörelser samt på den allra senaste militärhistoriska forskningen. Bismarck. Kampen om Atlanten inleds med en grundläggande redogörelse för den marina utvecklingen fram till de stora slagskeppens era och avslutas med en spännande skildring, timme för timme, av den ödesdigra jakten över Atlanten som slutade med att det moderna krigsfartyget oskadliggjordes